Ensamhet är både något väldigt skambelagt och en väldig frihet vi strävar efter, säger litteraturvetaren Matilda Torstensson Wulf vid Linköpings universitet. Hon synar bland annat hur ensamhet har utvecklats i populärkulturens tv-serier som "The Big Bang Theory", "Bron" och filmer med James Bond.

I samband med sitt arbete med avhandlingen "Hundra år av kollektiv ensamhet" menar hon att en ny hjälte har skapats i populärkulturen, framför allt under de senaste fem till tio åren.

– Vi har idag har ett social förtryckande samhälle som kräver ständig närvaro med uppkoppling där man ständigt ska vara nådd, och då har populärkulturen i stället skapat en slags antihjältar, säger Matilda Torstensson Wulf.

Det kan vara i exemåelvis tv-serier som "The Big Bang Theory" med doktorn i teoretisk partikelfysik, Sheldon Cooper, som har problem att kommunicera. Eller den svensk-danska kriminalserien "Bron" med mordutredaren Saga Norén, som inte heller är särskilt socialt kompetent.

I en hjälte som går att följa över många decennier som James Bond kan hon se en tydlig utveckling.

– På 50-och 60-talen är han extremt belevad, socialt smidig, flirtig och charmar sig ur alla situationer. Idag är han i stället någon som har sociala problem. Han vill inte vara med i svängen och plågas av det han behöver göra. Dagens Bond är tyst, surar och tar till mer våld, säger Matilda Torstensson Wulf.

Förutom att analysera populärkulturen har hon också undersökt svenska författares självbild och syn på ensamhet genom att titta på ansökningar till Författarfonden under flera årtionden. Där ser hon en stark förändring från att beskriver sig som utsatt och sjuk till någon som förtjänar ensamhet för att kunna skapa. Förutom att också göra författarintervjuer ska hon analysera författare som lever i tvåsamhet men skriver om ensamhet, som Karl Ove Knausgård och Linda Boström Knausgård, samt Märta och Henrik Tikkanen. Ett tredje medialt författarpar vill hon ännu inte avslöja. 

Debatten som tidigare i år kom upp om Kulturmannens död avfärdar hon.

– Nej han är inte alls död, utan i högsta grad levande och kanske på uppgång. Han är inte längre medelåders vit medelklass. I stället är han en ung nörd som ibland kan vara kvinna, men inte lika ofta, och ett geni som virvlar fram genom världen. Det som har dött med honom är hans karismatiska drag och den sociala kompetensen.

Hon beskriver det som att Kulturmannen inte längre sitter i soffan med ett hov och är socialt kompetent. Däremot befinnar han sig på sitt rum, eller åtminstone framställer det så, och skapar något "stort" på egen hand.

Avhandlingen väntas vara klar 2017.

Reporter: Annika Östman