En gammal fling till gift man surar över att jag reser till Stockholm istället för att träffa honom (och smörja hans manliga ego) fast jag “gjort slut” för länge sen?!.

En man tar lån i mitt namn och skuldsätter mig för flera miljoner. Polismannen som utreder det grova bedrägeri som riktats mot mig försöker under polisförhöret övertyga mig om att anmäla samme man för det våld han utsatte mig för under tiden för vårt förhållande… hade gjort vad som helst för att slippa berätta…

En tredje man försöker förstöra min fantastiska upplevelse att medverka på kvinnostrejk-demonstrationen på Medborgarplatsen! Genom att trakassera mig med upprepade, extremt ovälkomna romantiska förslag. Plus vidriga övertalningsförsök som: “inte alla män” samt “JAG är en snäll man! JAG är feminist! JAG respekterar kvinnor!” Förföljer mig till den grad att jag tillslut sitter hopkrupen på en baktrappa med huvudet mellan knäna, blicken i marken och händerna för öronen. Viskandes “nej, nej, nej!”

Allt detta sker under samma 24 timmar. Fredagen den 13:e. Oddsen är emot mig. Och givetvis bryter jag ihop under tyngden av min egen skam. Piskar mig själv med patriarkal retorik som: “…och vad hade DU gjort för att männen skulle göra så mot dig?! Ingen rök utan eld. Sa du verkligen nej ordentligt?”… och andra favoriter från Victim Blaming-Klubben... 

i alla fall tills en riktig kvinnohjälte kliver fram: MIN DOTTER. 

MY BEST FRIEND!