Den svenska stormaktstiden varade i drygt hundra år. En tid som präglades av ständiga krig, höga skatter och stora umbärande för folket. När Sverige var som störst vid freden i Roskilde år 1658 var Östersjön nästan förvandlad till ett svenskt innanhav. 56 år senare var Sverige reducerat till dagens Sverige, Finland och Svenska Pommern.

Stormaktstidens start brukar dateras till år 1611 när Gustav II Adolf blev kung och avslutas när Karl XII dör i Norge 1718. Inflytandet över Östersjön låg i vågskålen när den geopolitiskt okunnige 17-åriga Gustav II Adolf besteg tronen.

I den nymixade reprisen av avsnitt 78 av podcasten Historia Nu samtalar programledaren Urban Lindstedt med Dick Harrison som är professor i historia vid Lunds universitet och har skrivit ett femtiotal böcker, både fack- och skönlitteratur. Han är aktuell med boken Stormakten växer fram som utkommer på Historiska Media.

Stormaktstiden var också en tid när statsförvaltningen utvecklades till en av de mest effektiva i världen. Krigen krävdes stora förändringar. Det är nu kyrkobokföringen införs för att staten ska kunna hålla koll på alla stridsdugliga män. Behovet av ökade skatteintäkter drev på utvecklandet av näringsliv och handel. Postväsendet inrättades och vägnätet rustades upp, vilket underlättade kontakter och samordning i det växande riket.

Sverige saknade egentligen en befolkning som kunde bära ambitionen att vara en stormakt. Därför blev man beroende av stora subsider från europeiska stormakter. År 1625 var befolkningen 1,1 miljoner (varav 0,3 i den finländska riksdelen) för att 1721 öka till 1,5 miljoner invånare, då med Skåne, Blekinge, Halland och Jämtland medräknade.

Att Sverige reducerades till en liten spillra i jämförelse med stormakten är den smala lycka som gjort det möjligt för Sverige att leva i fred i över 200 år.

Musik: JS Bach: Toccata And Fugue In D Minor, Storyblocks Audio

Bild: Slaget vid Breitenfeld av Johann Walter, Wikipedia.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.