De flesta av Sveriges stora kraftverksdammar är nu omkring 50 år gamla. Men när dammarna byggdes visste man inte hur man skulle få de väldiga vallarna av sten och grus att hålla tätt i hundratals år. Dessutom underskattades mängden vatten vid extrema flöden.

Av Sveriges cirka 1500 dammar bedöms 25 vara så stora att ett dammbrott skulle medföra förödande konsekvenser för en hel älvdal. Bland dessa dammar finns Suorva i Lule älv, Svegssjön i Ljusnan och Trängslet i Österdalälven.

De flesta av Sveriges stora dammar är inte byggda i betong, utan är så kallade stenfyllnadsdammar byggda av sten- och grusmaterial från platsen. Kring en tätkärna av moränmateriel finns ett filter av sand och grus, och utanpå stenblock.

– Hade dammarna byggts idag hade en del detaljer gjorts annorlunda, säger Maria Bartsch på Svenska Kraftnät, den myndighet som samordnar dammsäkerhet i landet.

Idag läcker ett antal av Sveriges dammar. En av dem är Seitevare-dammen i Lilla Lule älv, som är bland Sveriges allra högsta och största dammar.  – Vi undersöker nu vilka åtgärder som behöver göras på Seitevare, säger Claes-Olof Brandesten som är dammsäkerhetschef på Vattenfall, ägaren av alla kraftverk och dammar i Luleälvarna.

Han tror att problemen med den otäta dammen kan ha att göra med att byggnadsmaterialet frös till under vintrarna mellan de somrar då dammen byggdes på 1960-talet.

Ett annat problem med många av de stora dammarna är förmågan att släppa ut vatten som inte får plats i dammen. Även sådana problem finns på Vattenfalls damm i Seitevare.

– Vi har provspillt vatten i full skala och bl a sett att utsläppskanalen inte förmår att lugna ner vattnet tillräckligt mycket för att undvika erosion nedströms, säger Brandesten.

I programmet medverkar Maria Bartsch, dammsäkerhetshandläggare, Svenska Kraftnät och Olof Brandesten, dammsäkerhetschef, Vattenfall

Reporter: Mats Carlsson-Lénart

Programledare: Per Gustafsson [email protected]