Nej men är det här kanske ett av de bästa avsnitten i hela Doctor Who? Ännu en slarvighet får ödesdigra konsekvenser i det här hjärtat ur bröstet-utslitande avsnittet där vi får privilegiet att se Karen Gillan göra en helt otrolig rollprestation som den bittra överlevaren Old Amy, särskilt i mötet med rosenknoppande Unga Amy. Arthur Darvill är också fantastisk som en Rory som under våndor måste fatta ett hemskt beslut. Populärkulturella referenser som nämndes: Interstellar, Om uträkning av omfång och The Body i Buffy, för att nämna några.