Datum: Allhelgonadagen 1:a november 1980.

Alltsedan syndafallet har människan kopierat Adam och Evas synd att äta av kunskapens träd på gott och ont. Med detta menar inte Bibeln att Gud är fientlig mot kunskap och vishet, tvärtom, utan lockelsen innebar att människan ville bli allvetande (kunskap om gott och ont och allt däremellan) och därigenom allsmäktig, och sätta sig själv i centrum vilket är reserverat för Gud. Hon lyssnade på ormens fördärvliga frestelse och lögn att vi kunde bli gudar. "Människoförgudning" är dock ingenting som bara Adam och Eva kan anklagas för utan det är vi alla skyldiga till på ett eller annat sätt och vi faller för fiendens bedrägeri som leder till dessa allsköns villoläror som Judas i sitt brev vill varna för. Speciellt bedrägligt är det kanske i dagens samhälle där individualismen frodas, nyandlighet och de karmiska religionerna gör sig gällande och även inom kyrkan där människan får en allt större roll där Gud egentligen skulle ha sin plats. Men Gud har i sitt ord lovat att bevara Israels folk och frälsningen tillhör Gud och lammet som det står i skriften. Herren ska stå i centrum utav allt och Judas vill här med sitt brev påminna församlingen om detta mitt bland förvirring och de illäror som florerar och han präntar detta korta lilla budskap med att kort avslutande "amen". 

Jud v. 24-25 (1917 års översättning)