Hur påverkas och påverkar våra inre program egentligen av vår barndom och vad får det för effekter i framtiden? Är de här programmen något vi bara behöver acceptera, eller kan de påverkas på något sätt? Vill vi fortsätta att föra våra program vidare generation efter generation eller kan vi genom ett mer medvetet förhållningssätt hitta andra vägar?