Kungens rosor, den sista delen i Moas självbiografiska trilogi gör oss allt annat än besvikna. Tonåriga Mia tar oss med till en prästfamilj där hon tagit anställning som barnflicka och får uppleva den tysta kampen i en annan socio-ekonomisk kontext än den högljudda arbetarklassen hon var van vid. Hennes resa i livet fortsätter sedan bland annat till världsutställningen i Norrköping 1906 och vi får vara med i hennes vidare utforskande av samhällets mer välbeställdas leverne. Trots att vi varit mer än övertygade om Moas storhet genom de tidigare böckerna, lyckas hon överraska oss igen. När en text från 1930-talet fångar dig från första sidan kan det inte annat än beskrivas som mästerligt.