Vi var onekligen påverkade av att få läsa Simone de Beauvoir. Som att vara i närheten av sann storhet på ett lite nytt sätt och så spännande att ta del av en ung flickas upplevelse av det högborgerliga Paris och sätta det i kontrast till Moas skildring av Mias uppväxt i Fattigsverige. Det som kanske drabbade oss mest var religionens framträdande roll i denna kontext, och de ofantliga sociala krav som unga flickor levde betungade av, så till den grad att huvudkaraktären – Simones väninna och kärlek (?) – nära på stympade sig själv fysiskt. Självskadebeteende med yxa är inget man förväntar sig som sommarlovsminne från en tjusigt gods på den franska landsbygden. Vi vill definitivt läsa mer av Simone, så mycket är klart!