Therese har i hela sitt liv sökt gripande livsöden och berättelser som väcker känslor av ledsenhet och sorg, som sorgliga filmer och böcker. I veckans avsnitt diskuterar vi fenomenet varför vi utsätter oss för ”gråtfilmer” när vi egentligen vill vara glada?! Finns det någonting positivt med att grotta ner sig i en sorglig historia?