I det här avsnittet pratar Thorsten om ångest, utanförskap och en livslång självdestruktivitet. Han reflekterar över sitt missbruk, sina hjärtproblem och känslan av att ha levt “tio liv” på 64 år.

Vi rör oss mellan barndomens känsla av att inte riktigt höra till, teaterns tidiga magi, morfinets grepp och dödsnärvaro – till kärleken som fortfarande brinner starkt.

Ett naket samtal om skam, överlevnad, livslust och rädslan för att tiden håller på att rinna ut.

Redigering. Eric Klintenberg