”Hårdare tag” ropar politikerna i debatterna om kriminaliteten. ”Hårdare och längre straff” skriker nån annan. Men det få politiker talar om är att i takt med att piskrappens styrka intensifierats så har även morötterna flyttats ut ur ekvationen. Landets anstalter kokar. Dubbelbeläggning, långa häktestider och fångar som inte ser något ljus i tunneln. Vad ska man då kämpa för? Och vad händer när all denna frustration bakom murarna friges? Jag sätter mig ner med Mehdi Seyyed som suttit många år på ”superbunkern” Fenix och frågar hur det egentligen står till med ”den rehabiliterande vården” inne på våra anstalter. Det här är Mehdi Seyyed.