Sara Stridsberg har skrivit en familjekrönika och det är en oerhörd läsning. Vackert och träffsäkert så där så det känns i hela kroppen. Med utgångspunkt i en dysfunktionell relation mellan far och dotter, får vi följa en familj bakåt i tiden (Anna ritar släkträd så att vi kan hänga med i hur allt hänger ihop)! Det är socialt arv, sårigt men varmt och inte minst, vackert så det förslår.