Nej men halloj, ett nytt för jävla bjussigt avsnitt av Mammaklausulen där mamma har blivit överrumplad av ett brassband på en begravningsplats samt slängt käft med Björn Ranelid! Jag har sett ”Liv Strömquist tänker på sig själv” med två 11åringar som upplevde CRINGE på första parkett. Strömmen går och under några minuter söker vi efter varandra på internets bakgator, när vi funnit varandra igen är året 1962 och mamma minns sitt första sommarjobb i en övergiven kiosk där hon fintade bort de störiga ettöreskillarna och deras eviga längtan efter att jävlas. Sen går strömmen igen och allt blir SVART.