Utrikeskrönikan onsdag 11 september

London onsdag. En båttur i hög fart på Themsen under Tower Bridge. En andäktig debutupplevelse på Arsenals fullsatta hemmaarena. En stilla evensong i koret i katedralen Westminster Abbey. En löptur längs gräsviddderna i Hyde Park.  Eller som igår, debutbesök på världsberömda konsertserien the Proms i lika berömda Royal Albert Hall. När man bevakar brexit dag ut och dag in i två veckor och beställningarna på inslag från alla SR:s program haglar och förutsättningarna ändras timme för timme, ja, då gäller det att hitta sina andningshål där man kan blåsa själ, kropp och ande rena. Den tjeckiska symfoniorkestern var på besök i Royal Albert Hall igår kväll. Den spelade ryske Dimitrij Schostakovitch mörka och starka symfoni nr 8. Jag satt en bit ifrån scenen, dirigenten påminde faktiskt på håll om den omtalade talmannen i det brittiska underhuset, John Bercow. Särskilt tredje satsen i symfonin var intensiv, dirigenten slog in instrumentgrupp efter instrumentgrupp, brötiga slagsverkssolon, avlöstes av stötiga horntakter som ledde över till gälla trumpetslingor och över allt försökte flöjterna göra sig hörda med höga toner och stråkarna protesterade tydligt och ofta om de inte fick göra sig gällande. Jag blundade, likheterna mellan musikens upplägg och de senaste veckornas intensiva, brötiga, gälla, protesterande och högljudda debatterna i parlamentet var så slående. Men med en avgörande skillnad. När underhusets igår natt stängdes i en symfoni av oenighet under tumultartade scener och talmannen bara maktlöst kunde titta på förde hans dirigentgengångare sin symfoniorkester till ett av de mest harmoniska avslut på en symfoni jag någonsin hört, ett knappt hörbart med ändå så vackert pianissimo i en orkester i total harmoni. Konst och politisk demokrati. Den ena någotsånär förutsebar, den andra oftast inte, särskilt inte i brexittider. Jag värderar det inte, det är olika storheter med olika uppgifter. Och funderar du på varför det är så hätskt i brexitfrågan i Storbritannien, fråga dig då också hur det skulle bli i Sverige eller i Tyskland och Frankrike t ex, om vi och de skulle ta ställning till swexit, frexit eller tyxit. Har du kanske glömt hettan i folkomröstningsdebatten från 1994 när Sverige röstade om EU, vänskaper påverkades då också, partierna var splittrade och anklagelser om lögner flög i luften men systemet höll. Ja, det är hetsigt och skakat i den brittiska politiken just nu, men är det kaos? Var och en här i Storbritannien kan säga vad den vill om vem dem vill, domstolar dömer om någon part tycker någon annan går för långt, parlamentet tvingar premiärministern på knä genom lagförslag med meraprecis som det är tänkt att fungera. Och vardagslivet rullar på. Det ordnas båtturer i Themsen, mässor i Westminister Abbey. Fotbollsmatcher spelas hela tiden, Hyde Parks vidder hälsar alltid välkommen och orkestrar för varje kväll stundom hetsig musik till underbart vackra slut. Man hittar sina andningshål. Också i brexittider.

Daniel Alling, London [email protected]