Är vi egentligen träningsdata i någon annans AI-modell?

I denna påtår fyller Marcus och Charlotte på koppen efter förra veckans samtal med Anders Björb och fortsätter diskussionen om OpenClaw, agenter och maktkampen mellan Claude Code och Codex.

Bakom de mest avancerade språkmodellerna finns ett globalt lager av lågbetalda mikrouppdrag. Människor transkriberar kvitton, jämför svar, klickar i vilket alternativ som är bäst och matar systemen med den mänskliga feedback som gör dem användbara. Samtidigt växer nya plattformar fram där AI-agenter kan anlita människor för fysiska uppdrag. En ny sorts gig-ekonomi tar form där beställaren ibland inte ens är en människa.

Vad händer med arbetsmarknaden när automatiseringen kräver tusentals osynliga manuella jobb? Är detta ett nödvändigt steg mot bättre system eller ett tecken på att vi bygger framtidens teknik på en global underklass av träningsdataarbetare? Och hur hänger detta ihop med plattformarnas jakt på uppmärksamhet och ökande ensamhet i den digitala ekonomin?