Avsnitt 53. Valet av  Abraham Angermannus till ärkebiskop godkändes motvilligt av kung Sigismund, men det blev biskopen av Strängnäs som fick förätta kröningen. Det var Angermannus som personligen drev igenom kravet att Sigismund skulle acceptera Uppsala mötes beslut och att Sverige skulle befrias från utländskt inflytande. Som ett led i detta företog han med hertig Karls goda minne en visitationsresa genom Sverige 1596–1597, där han med hårda metoder försökte rensa ut allt som inte motsvarade lutherdomens dogmer i de olika församlingarna, vilket innefattade allt från gamla katolska och hedniska traditioner till trolldom och utomäktenskaplig sexualitet. Räfsten innebar att Angermannus inspekterade församlingar och byar för att rannsaka om folk levde som kyrkan lärde, och utfärdade domar mot avvikarna. Det som har gjort den så uppmärksammad och givit Angermannus hans dåliga eftermäle är den hårdhet han gick fram med. Ansedda samhällsmedlemmar piskades blodiga inför förskräckta grannar för vad byborna själva såg som småförseelser.. Andra tvångsvigdes på grund av förflugna vigsellöften som kunde vara flera år gamla. Ändå verkar Angermannus inte ha drivits av grymhet. Hans mål var tvärtom att rädda folket från helvetet. Endast genom att tukta hårt kunde man varna för de ännu gruvligare straff som väntade syndaren hinsides. Regent i detta avsnitt.  Sigismund 1592-1599 Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]