Avsnitt 38. Under sin långa regeringstid fram till 1560 byggde Gustaf Vasa, trots motstånd från både bönder och adeln, upp en stark statsmakt. Många anser att Gustaf Vasa var en tyrann. Andra ser honom som en god landsfader. Han skapade ett fast sammanhållet Sverige med ett effektivt styre. Av stor betydelse blev den riksdag som sammankallades i Västerås 1544 och som genom arvföreningen slog fast att Sverige numera var ett arvrike. Riksdagen sanktionerade även den nya satsning på en inom landet rekryterad krigsmakt som Gustaf redan inlett. Hans motiv var både politiskt och ekonomiskt. De värvade svenska trupperna ställde sig avsevärt billigare och kunde dessutom effektivt förhindra nya uppror. Ett antal nya slottsbyggen i Götalandskapen hade primärt samma syfte. Den fortsatta ekonomiska politiken hade också klara försvars- och försörjningsmässiga mål för att stimulera handel och produktion. Denna nationellt inriktade näringspolitik hade klara drag av merkantilism. Åtgärder i samma riktning var att lokalförvaltning i ännu högre grad lades under kronans fogdar, vilket blev hårdare övervakade, och att förläningarna koncentrerades till kungens släktingar. Slutligen introducerades en helt ny förläningsform, hertigdömen, tilldelade Gustafs söner att innehas med ärftlig rätt. De var en konsekvens av arvföreningen, och Gustaf sökte utforma systemet så att det skulle bli ett stöd för kungamakten. Han överskattade dock sönernas vilja och förmåga att samarbeta.
Det tidigare beslutet om att Svenska kyrkan skulle vara evangelisk bekräftades. I samband med detta förbjöds helgondyrkan med några få undantag och endast församlingsmässor tilläts. Dessutom förbjöds pilgrimsfärder, helgondyrkan, själamässor och religiösa gillen. Trots detta behöll den svenska kyrkan, jämfört med de lutherska kyrkorna i Danmark och Tyskland, förhållandevis mycket av den katolska traditionen
Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig:
[email protected]