Bonddottern, 16-åriga Katarina Margareta från Gräsmyr i södra Västerbotten, ligger död i sin säng tidig en morgon i juli 1865.

Provinsialläkare Carl Haÿ konstaterar att hon blivit ihjälslagen och byborna vet omedelbart vem som är skyldig.

Under hela sommaren hade Katarina Margareta förtvivlat och förgäves försökt komma hemifrån. Hotet fanns i hennes egen familj och hon var så skräckslagen att hon fruktade för sitt liv. ”Det här blir min bleka död”, hade hon klagat.