Björndjurspodden

Vi spelade in det här avsnittet från varsin plats i skogen. Vi ville utforska vad som händer när vi låter kroppen landa på en plats omgiven av levande varelser; att helt enkelt bara vara där, förankra oss i nuet genom våra sinnen och bli en del av platsen. Kan det vara så att kroppen och platsen påverkar varandra och skapar en ny verklighetsberättelse? En verklighet där vi känner oss fullt levande, och där en känsla av glädje, bara för att vi finns, får utrymme att växa fram? Vi andas, vi lever: är inte det tillräckligt?

Vi bjuder in dig att gå ut i naturen och lyssna på det här avsnittet: hitta en plats, och låt det som ska ske få ske. Kan du höra hackspetten mot slutet av avsnittet?

Företag och samhälle förknippas ofta med tillväxt som nödvändigt för en hälsosam organisation. Hur kan detta fungera när jordens resurser är begränsade och när det finns planetära gränser som definierar ett tryggt rum för mänskligt liv på Jorden? Hur kan tillväxt och begränsningar gå ihop?

I detta avsnitt utgår vi från biologisk tillväxt. Vad innebär det på cellnivå, för organism eller en population? Vi funderar hur tillväxt är reglerad i en levande värld och hur gränser skapar identitet, trygghet, relationer och hem.

Forskare har identifierat och mätt dem, vi hör talas om dem, vi diskuterar dem och vi överskrider dem en efter en: de planetära gränserna. Dessa är gränserna för miljöprocesser och parametrar som säkerställer livets stabilitet på Jorden och som påverkas av mänskliga aktiviteter, våra konsumtionsmönster och sätt att leva på Jorden. Varför vidtar vi inte radikala åtgärder för att återställa denna stabilitet eller undvika vägen till en obeboelig planet?

Kan svaret delvis ligga i vår oförmåga att relatera till dessa gränserna? Eller saknas en annan parameter, kanske den viktigaste men svårare att mäta, den som illustrerar den ökande klyftan mellan människor och resten av naturen.

I detta avsnitt diskuterar vi betydelse av planetära gränser för livet på Jorden och föreslår en ny ingång för att förstå och integrera dem i våra liv.

I detta avsnitt dyker vi ner i den fascinerande världen av björndjur som gav titeln för denna podd. 

De är mindre än 1 millimeter långa och ser ut som minibjörnar i rymddräkt. De är 500 miljoner år gamla och finns överallt på Jorden och till och med på månen. De har överlevt Jordens fem massutrotningar och de tål allt från extrem kyla till rymdens vakuum

Forskare fascineras av deras förmåga att gå in i ett slags dvala för att överleva svåra förhållanden. De lär oss om robusthet och resiliens och konsten att checka ut.

Björndjur utmanar livets gränser genom att ”leka död” och hjälper oss att skifta perspektiv på livet på Jorden.

Vi spelade in detta avsnitt en vecka innan valet i Sverige och började reflektera på vad val betyder utanför den mänskliga världen. Att välja är ett konstant behov i en miljö som förändras hela tiden oavsett om man är en människa, ett träd eller en bakterie. Till och med på cellnivå måste val göras för att kunna anpassa sig. Hur livsformer utvärderar sin omgivning och fattar beslut är fascinerande och forskare studerar detta med hjälp av urgamla encelliga organismer: slemsvampar. Vi berättar om blobbens otroliga förmågor, den mest kända slemsvamp som fick resa till rymden och bygga Tokyos järnvägsnät och om sociala amöbor som kan göra individuella och kollektiva val men också lura varandra. 

Att välja är kopplad till de information som man får och möjligheter att utforska och utvärdera. Att välja är en aktiv process som har ledd till livsutveckling på jorden och är då en egenskap av livet.

Snart är det val i Sverige och i Frankrike. Demokratiska processer ger människor möjligheter att delta i beslutfattande som påverkar vårt samhälle och platserna där vi bor.

Men det inte är bara människor som påverkas av de här besluten, de får konsekvenser för alla andra varelser på Jorden. Ska man inte lyssna på deras synpunkter då?

I hela världen försöker man hitta lösningar för att inkludera naturen i demokratiska processer: naturrättighet i grundlag, flod och berg som blir juridiska personer, mänskliga ambassadörer för natur i företagsstyrelser...

Även om de här metoderna tvingar icke mänskliga liv in i våra system och därför kan fortfarande kännas antropocentriska, erkänner de att naturen att en egen rättighet att få finnas och inte bara få finnas som objekt för människor att exploatera.

Men finns det något djupare än att skydda naturen med detta? Skulle det kunna vara att vi har en omedveten längtan efter en del av vår identitet som vi har förlorat i våra civiliserade och industrialiserade samhällen. Med att försöka lyssna på naturen och naturliga varelser letar vi kanske efter ett sätt att bli hel igen genom att öppna oss till vår omvärld och Jorden. Kan denna ömsesidighet vara nyckeln till skiftet som behövs för att ta beslut förankrade i nya berättelser som leder till en levande och trivsam framtid?

Tillbaka från sommarlovet, mellan skogspromenader, bad, och trädgårdsarbete har vi tillbringat större delen av vår tid utomhus och känner en viss sorg vid tanken på att återvända till jobbet. Är det så konstigt med tanke på att många kommer att stänga in sig inomhus i fyrkantiga rum och sitta framför en skärm istället för att känna livet omkring sig i kontakt med naturen. Är semester frihet från jobbet eller snarare en möjlighet att leva livet fullt ut och bli en hel människa igen?

Dessa reflektioner leder oss till biofili och biofobi dvs kärleken till och rädslan för allt levande. Hur kan vi förklara vår rädsla för en liten insekt men att vi inte tvekar en sekund att sitta oss i en bil? Är detta en konsekvens av separationen mellan människor och natur. En separation som minskar och till och med ibland försvinner under sommarlovet.

Biodiversitet är det vackra och komplexa systemet av interaktioner mellan alla livsformer på Jorden. Människor börjar äntligen att förstå hur viktig det är för en levande framtid och försöker mäta det. Men vad ska vi mäta när vi bara känner till en bråkdel av alla arter som finns på jorden? När den största delen av livet består av mikroorganismer som befinner sig i jorden och som vi inte har en aning om? Och kommer dessa mätningar att hjälpa så länge vi ser naturen som ett objekt och inte går från en kognitiv förståelse av biologisk mångfald till en kroppslig och känslig förståelse? Biodiversitet är en rikedom, jorden är en skattkista som öppnas mot ett helt universum.

Vi spelar in från skogen! Ett mer intimt avsnitt där vi landar in i skogen och delar med oss om vår första skogsbadupplevelse. Det kanske inte riktigt blev vad vi hade föreställt oss. Vi reflekterar över vad skogsbad betyder för oss: att vara helt närvarande, här och nu, men också att acceptera allt omkring oss, oavsett om det är fågelsång eller ljudet av ett flygplan. Skogsbad bjuder in till att hitta sin plats och att expendera jaget till livets omkring oss genom kroppen och sinnena.

Att uppfatta och reagera på vår omgivning är kanske själva essensen av livet. Det är genom våra sinnen som vi förstår vår plats i världen, var vi är och vilka som omger oss. Sinnen är som portaler som förbinder oss med världen; de är kommunikationskanaler. Vi tenderar att reducera sinnena till specialiserade organ: öron för hörsel, ögon för syn, näsa för lukt, mun för smak och hud för känsel. Ändå uppfattar varje cell på hela planeten sin omgivning och kommunicerar med andra celler. Växter smakar genom sina rötter, blommor lyssnar på bin, träd ropar i skogen och elefanter orienterar sig med hjälp av lågfrekventa ljud.

I det här avsnittet utforskar vi de parallella sinnesvärldar som existerar samtidigt på samma plats, beroende på om man är en människa, ett träd eller en fladdermus.

Vi är långt ifrån att ha en fullständig bild av vår värld…