Ordet "amen" påminner om att vi behöver goda avslut där vi bjuder in Jesus att ta hand om det som varit, att ge kraft i våra böner idag och att ge oss hopp inför framtiden.

Att säga till Gud: "ditt är riket, din är makten och äran i evighet" betyder en begynnande frihet från bundenhet till denna världen. Samtidigt betyder orden en sändning att vara till Guds tjänst mitt i världen. I detta sista samtalsavsnitt i serien ser vi, förutom på lovprisningen, också tillbaka på vår vandring genom hela Herrens bön.

Lovprisningen är den upplyftande avslutningen på Bönernas bön. När vi ger Gud äran faller hans ljus på oss och sporrar oss att följa Jesus.

I kampen mot det onda behöver vi inte förskräckas. I bön får vi överlåta oss till Gud, vilket betyder att vi både får vila i trygghet och att vi får vara med och föra ljusets kamp där mörker råder i våra liv, i vår värld. 

Med denna bön får vi ropa till Gud varje stund vi behöver hjälp. Samtidigt påminner den oss både om att den avgörande räddningen redan har skett och att vi får hoppas på en slutgiltig räddning.

Faran med frestelser är att de syftar till att förstöra våra liv: vår trygghet, våra relationer, vår tillit till Gud. Det är ett område där trons praktiska och livsviktiga betydelse visar sig. Bönen blir konkret.

När vi ber Gud att inte utsätta oss för prövning öppnar vi oss för honom som kan ge trygghet i en oviss värld. Gud vill bevara oss från allt som kan få oss att lämna livets väg, allt som drar eller driver bort från hans närhet och därmed skadar oss på djupet.

Att be "förlåt oss våra skulder" är en påminnelse om behovet av att bli befriad från den skuld vi bär på. Vi har också behov av sammanhang där vi kan samtala om synd och skuld, och det på ett konkret sätt.

Vi samtalar om hur bönen om vårt dagliga bröd kan påverka vår livshållning så att den grundas allt starkare i Guds omsorg och sporrar oss till ett liv i enkelhet och medmänsklighet och därmed också skänker en stor frihet.