Utrikeskrönikan 6 augusti 2018.
Paris, måndag För ett tag sen såg jag om Den Blå Filmen. Ni vet den från 90-talet där Juliette Binoche är skitsnygg, deppig och röker cigg på riktigt. Såna är fransmännen tänkte jag. De vet hur man röker. Det var innan jag kom hit till Paris. För nu är jag inte så säker längre. Jag hinner bara ta några första trevande steg på Paris trottoarer innan jag ser kostymklädd man med en elektronisk cigarett. Ett stort vitt moln hänger sig kvar efter honom, det sprids en doft av vanilj. Och sen ser jag en e-cigg till, och en till. Det är som om jag är förföljd av vita parfymerade moln. Sen läser jag att det blivit förbjudet att röka i sex av Paris parker den här sommaren. Jag ströscrollar igenom kommentarerna, det är applåd-emojis och uppåtvända tummar. Och sen, när jag tar flyget från Malaga till Paris hajar jag till när jag hör utropet inför landning. Säkerhetsbältet ska fortsatt vara fastspänt ja, och man får inte sätta på telefonen än. Och det är inte tillåtet att röka nej. Men så kommer tillägget: Inte heller rökning av elektroniska cigaretter. Jag är på melodramatiskt humör när jag hör det så jag konstaterar helt sonika att Paris aldrig kommer bli sig likt igen. Rökning dödar och är dåligt på så många sätt, jag vet. I Frankrike sägs det att var tredje vuxen röker och att 60 000 personer dör i förtid av det. En annan aspekt är nedskräpningen. Jag läser i en artikel att bara i Paris slänger rökarna 350 ton fimpar på marken varje år. Det är bara det att Paris är liksom inte Paris utan en Juliette Binoche look-a-like på en uteservering med en cigg i ena handen och ett glas rödvin i den andra. För att gå till botten med hur det förhåller sig med parisarnas rökande ger jag mig ut på gatorna för en ytterst ovetenskaplig studie. Mitt första stopp blir en av de parker som numer pryds av en skylt med en överkryssad cigarett. Jag går ett varv men inte ens på alkisbänken röker de. För att täcka in ett större geografiskt område tittar jag in i en park i en annan ände av stan. Här gäller bara det förbud som finns sen 2015 att man inte får röka vid lekplatser. Jag går långsamt genom parken. Se där en e-cigarett. Men det är också allt. Den slutgiltiga studien i om Parisarna slutat röka görs givetvis på en uteservering. Jag slår mig ner med en bok som täckmantel och börjar min spaning. Till vänster om mig sitter en man med e-cigarett. Mitt melodramatiska humör är tillbaka och jag konstaterar att e-cigaretten intagit Paris.
Men så höjer jag blicken över boksidorna och kan räkna till sammanlagt åtta aktiva cigaretter, och det är då jag ser henne, Juliette Binoche look-a-liken med en cigarett i handen. Förvisso en kaffe i den andra. Men det förlåter jag henne.