Utrikeskrönikan. Berlin. 16 Maj.

Berlin onsdag

Kaoset här i huvudstaden brukar visserligen betraktas som normaltillstånd av de Berlinbor jag möter. Samtidigt finns det inget de älskar att klaga så mycket över som oredan. Sen en tid tillbaka finns det ett alldeles särskilt favorithatobjekt.

Man stöter på dem i vartenda gathörn, gula eller blå, gröna eller grå och orange. Invasionen av hyrcyklar tar aldrig ta slut. Det verkar som om de förökar sig under natten. På morgonen står där nya skinande samlingar av obike, yobike, mobike och allt vad de heter. Ingen tycks ha någon koll. Också det är typiskt Berlin, där saker och ting bara händer, eller inte händer alls. Plötsligt bara står de där utan att någon vet hur det gick till.

Istället frodas spekulationerna: är det en konstinstallation, trojanska hästar från Kina eller ett subversivt trick från bilindustrin för att avleda uppmärksamheten från dieselfusk och osynliga föroreningar till tvåhjulingarna som ligger i drivor och uppenbart skräpar ned i stadsmiljön.

Ingen vet riktigt hur många de är. Senaste uppskattningen var 16.000 och till sommaren räknar stadens trafik- och miljöansvariga att de kommer att vara åtminstone dubbelt så många. Egentligen borde cyklarna vara välkomna i en stad med ambitionen att konkurrera med Köpenhamn och Amsterdam om statusen som attraktiv cykelstad, även om Berlins väg dit är lång.

Men klagokören har blivit allt mer högljudd. För efter att de ställs ut lämnas cyklarna vind för våg. Det är ingen som underhåller, ingen som samlar upp vraken som dumpas i parker och vattendrag eller lämnas förvridna och övergivna på trottoarerna. Det blir ytterligare en uppgift för stadens renhållare. 

När de började dyka upp var det ingen som riktigt brydde sig. Man lät det bara ske. Men nu håller också de styrande i Berlin på att tröttna och tänker ut hur man ska begära ersättning, några euro per cykel och månad. En liten kompensation för att ta hand om skrotet som de här cyklarna snabbt omvandlas till.

Att det inte främst är för hälsans, miljöns eller nöjets skull de görs tillgängliga är tydligt. Då skulle de inte vara så otympliga. Men uppenbarligen har de potential att göra en alldeles enastående nytta under sin korta livstid, som klumpig nyckel till en mycket större och mer lönsam affär än själva uthyrningen.

För kunskapen om cyklisten som genereras med varje tramptag är så eftertraktad att investerare satsar tresiffriga miljonbelopp i dollar, i företagen bakom de färgglada lockbetena. Och så länge informationen får flöda, lär det fyllas på med ständigt nya cyklar för att håva in all tänkbar data på en tur från Kastanienallee till Alexanderplatz.

Daniela Marquardt, Berlin [email protected]