Avsnitt 34 Daljunkern, avrättad i Rostock omkr. 25 september 1528, var en upprorsledare som 1527 med Dalarna som bas försökte starta ett uppror för att störta Gustav Vasa. Daljunkern angav själv i brev under upproret att han var ”Nils Sture, rätter arvinge till Sverige”. Benämningen Daljunkern (Daljunkaren), som har en nedsättande innebörd, förekommer först i Peder Svarts krönika om Gustav Vasa (omkr. 1560) – i samtida källor kallas han "dalakungen", "dalaskalken" och "dalatjuven", och anklagades för att vara en dräng vid namn Jöns Hansson. Beslutet att sammankalla till riksdag föranleddes av oroligheter i Dalarna. Kung Gustaf kallade till riksdag i Västerås i mitten av juni 1527. Riksdagen skulle först ha hållits i Söderköping, vilket omöjliggjordes av dalaupproret. Kallelsen utgick till rikets råd och menige adeln, två män från varje köpstad (en borgmästare och en rådman), fem till sex bönder per lagsaga, samt två eller fler av kapitlens lärdaste vilka utvaldes av rikets råd. Kallelsen till Dalarna hade dock en annorlunda lydelse. Resultatet av riksdagen, Västerås recess, var att kyrkans ekonomiska och militära maktställning bröts, och den väldiga kyrkoreduktionen, som på ett avgörande sätt stärkte kronans resurser, inleddes. Riksdagen kan ses som det egentliga startskottet för reformationen i Sverige, och därmed som lutherdomens införande. Hur Svenska kyrkans teologi skulle utformas fortfor dock vara en stridsfråga långt efter riksdagen. Gustaf Vasa såg till att Svenska kyrkan blev en del av kronan och att kungen blev dess överhuvud och bröt med detta beslut slutligen den katolska kyrkan och Sveriges statsreligion  övergick till protestantism. Regent i detta avsnitt. Gustaf Vasa 1523-1560. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]