Utrikeskrönika 21 januari 2020.

Bagdad, tisdag.

Det är klart att vi kan förändra, vi är ju unga, sa Zahra.

Hennes övertygelse fick mig att svälja min sura cynism när jag var på väg att säga: men tror du att alla irakiska politiker och miliser som har hyvlat tjocka procentskivor av all offentlig upphandling skulle vara beredda att avstå från dollarbuntarna i ett av världens mest korrupta länder?

Det är både upplyftande och hjärtskärande att möta Mellanösterns kreativa och begåvade unga här i Bagdad. Samma tilltro till förändring som de jag mötte i Beirut i höstas eller i Kairo, för... ja det är faktiskt nio år sedan på lördag.

Som veteran kan jag tipsa om att en ansiktsmask av jäst är bäst mot tårgas om man inte har en gasmask, och så förmanar jag dem som stoppar västarna fulla av molotovcocktails, men de svarar uppkäftigt att omvärlden reagerar ju bara när tv visar död, tårgas, brinnande bildäck.

Tre unga demonstranter sköts ihjäl här i Irak i går. Och mina journalistkolleger suckar, lika oroliga som jag att detta nya unga hopp i Beirut och Bagdad ska krossas av korrupta system som inte vill bli av med sina privilegier, av miliser, militära islamister och intressen backade av backade av Iran och Saudiarabien.

Bakslagen är förödande. Och ibland tvivlar man på att den kollektiva erfarenhet av att kreativt söka förändring kan överleva när den krossats av repressiva regimer som i Egypten.

Men då tänker jag på individerna, på Ahmed på Tahrirtorget i Kairo, när han sa revolutionen har förändrat mig som människa före den arabiska våren hade han aldrig tilltalat en kvinna utan sjal, aldrig i sitt liv diskuterat politik eller mött en homosexuell.

Och jag tänker på Mohamed på Tahrirtorget här i Bagdad som lärde sig baka bröd i förrgår! på torget. Han sa: ja, hehe, det här är ju traditionellt en kvinnosyssla, men vet du, revolutionen ändrar allt. Även könsroller.

Död, tårgas, brinnande bildäck.

Men jag tänker också på att Saudiarabiens kronprins Mohamed bin Salman får kindpussar av världens ledare trots styckmordet på Khashoggi, på att Libanons kanske mest avskydda politiker Gebran Bassil har bjudits in för att tala i Davos han vars namn ekat följt av svordomar i talkörer i Beirut sen i oktober. Han är svärson till Libanons president och anklagad för att tillsammans med landets elektricitetsmaffia ha hyvlat hem 20 miljoner dollar och ändå inte givit libaneserna el dygnet runt. Nu ska han tala om Libanon i Davos.

En av demonstranterna i Beirut sa i går:  ja, men de kommer iallafall inte få hummer, gåslever, kaviar och tryffel i år i Davos har jag hört. Och inga plastsugrör. Det måste vara Gretas förtjänst. En dag kommer Mellanösterns unga också att ha en Greta som kan påverka gubbarna här.

Det är klart vi kan förändra, vi är ju unga, som Zahra på Bagdads Tahrirtorg sa.

Cecilia Uddén, Bagdad [email protected]