I den här fortsatta intervjun med Victor går vi djupare än någonsin tidigare. Han berättar öppet om de mörkaste perioderna i sitt beroende – skammen, ensamheten och hur livet till slut krympte till att bara handla om att överleva nästa dag. Om känslan av att tappa sig själv, relationerna som gick sönder och den konstanta kampen mellan vilja och tvång.

Victor delar med sig av ögonblicket då han insåg att han inte kunde fortsätta som tidigare, men också om rädslan för förändring och motståndet mot att be om hjälp. Vi pratar om bottenläget, om återfallen, och om den långa, ojämna vägen ut ur beroendet.

Men det här är också ett avsnitt om hopp. Om de små valen som till slut blev avgörande. Om stöd, ansvar, och att långsamt bygga upp ett liv med mening igen. Victor beskriver vad som faktiskt hjälpte honom att ta sig ur, vad han önskar att han hade förstått tidigare – och vad han vill säga till den som fortfarande är fast.