Utrikeskrönika 22 november 2019.

Bagdad, fredag. Det här är fågelflockarnas stad.

Varje gång jag är här slår det mig hur de bekymmerslöst flyger i sina tillsynes irrationella mönster mot den klarblå himlen. Först västerut för att på bråkdelen av en sekund vända tvärt, de finns överallt och deras sång har alltid hörts. Mellan bombsmällarna under Irakkriget, under kriget mot IS och nu under demonstrationerna. Det är svalor.

Bagdads svalor flyger vilt, galet och bekymmerslöst men de håller ihop.

Mängder med fåglar har dödats i den senaste tidens oroligheter här. Vid Tahrirtorget finns en minnesvägg med saker från dödade och skadade demonstranter. Där ligger också fåglar som fallit offer för tårgasen.

Fåglarna är ändå fria, något demonstranterna här säger att de aldrig varit. Men nu börjar många känna den, doften av frihet.

Just nu pågår de mest omfattande demonstrationerna hittills i Irak. Hundratusentals människor, de flesta unga, har intagit gator och torg Det vackra har varit att se och uppleva hur demonstranterna tagit hand om varandra och torgen. Det har städats, bjudits på mat, visats hänsyn. Religionen har lämnats utanför. Demonstranterna kräver att religionen och staten separerar, visst får folk vara religiösa men makthavare och religiösa ledare ska inte kunna luta sig mot religionen för att lura folk eller sko sig på Iraks rikedomar.

Många berättar att äntligen kan unga män och kvinnor umgås utan att få bannor för att det skulle vara skam. Ny modern musik tillåts och spelas på hög volym i högtalarna. Det är en revolution som drivs av en ung generation uppvuxna med utländska tv-kanaler och filmer och som vill ha mer av livet än vad korrupta politiker och stränga religiösa ledare kan erbjuda.

Men utanför karnevalsyran vid Tahrirtorget läggs med all säkerhet pannan i djupa veck hos makthavare och religiösa grupper nu. De ser att folk menar allvar och jag är rätt övertygad om att de lurar i vassen för att fundera ut hur de ska dra nytta av situationen.

Den här revolutionen har till allra största del varit fredlig från demonstranterna. De har inte svarat på våld med våld. Och det kan få betydelse om ett nytt Irak ska byggas.

Fortfarande är mycket osäkert. Är de Iranstödda miliserna redo att förlora sin makt till folket?

Knappast.

Är de villiga att ta till mer våld för att få behålla sin ställning?

Troligen.

Redan nu har kidnappningar och försvinnanden blivit något av det demonstranterna fruktar mest.

Det är en osäker framtid och många här är nog avundsjuka på fåglarnas frihet. De som i luften kan välja vilken riktning de vill och sjunga vinters sånger helt fritt. Bagdads fåglar som med luft under vingarna kan titta ner från skyn och när det blir för eländigt bara vända och flyga vidare.

Nog vill Iraks unga vara som Bagdads svalor flyger vilt, galet och bekymmerslöst men håller ihop.

Johan-Mathias Sommarström, Mellanösternkorrespondent [email protected]