Avsnitt 87. Då Ulrika Eleonora den 5 december 1718 underrättades om sin brors död visade hon stor sinnesnärvaro, i det hon via en fältriksdag på torget i Uddevalla lät hälsa sig som drottning på grund av arvsrätt. Rådet, överrumplat, satte sig inte emot detta. Under de följande veckorna förde hon styrelsen, lät fängsla Georg Heinrich von Görtz' anhängare och avskaffade de förordningar som utfärdats av honom. Även i riksdagskallelsen av 15 december 1718 vidhöll hon sina anspråk på arvsrätt, men förklarade sig fast besluten att underkänna arvsrätten, avskaffa det kungliga envädet och välja Ulrika Eleonora till drottning.

Ulrika Eleonora sökte förgäves stöd hos rådet för sin arvsrätt, men tvingades bekräfta att varken hon eller någon annan hade rätt till Sveriges tron. Sedan Ulrika Eleonora avsagt sig sin arvsrätt valdes hon till drottning den 23 januari 1719, under förbehåll att hon skrev under den regeringsform som ständerna ämnade uppsätta. Den 19 februari skrev hon under försäkringen och regeringsformen (daterade 21 februari), genom vilka maktens tyngdpunkt lades i riksdagens händer. Hon godkände regeringsformen för att inte skapa osämja med riksdagen och för att försäkra sig om att de inte skulle godkänna systersonen Karl Fredrik av Holstein-Gottorp som svensk regent om han skulle göra anspråk på kronan. Hon kröntes i Uppsala domkyrka den 17 mars 1719 och hyllades i Stockholm den 11 april samma år.

Ulrika Eleonora hade, när hon valdes till drottning, önskat att dela tronen med sin gemål Fredrik av Hessen. Genom adelns bestämda avslag måste hon likväl för ögonblicket avstå från denna plan.

Drottningens egenmäktighet och oförmåga att finna sig i den nya författningens former, samt det starka inflytande som hennes gemål utövade, gjorde emellertid efter hand de ledande statsmännen benägna för ett tronskifte. I en ny skrivelse, av 29 februari 1720, avsade hon sig regeringen till förmån för sin gemål. Den 24 mars 1720 hyllades Fredrik av Hessen som kung.

En efter en slöt Sverige freder med sina fiender och stormaktstidens sista rester förlorades. Ryssarna härjade in i det sista den svenska östersjökusten och brände ner flera städer. Men det stora nordiska kriget tog slut i och med freden i Nystad 1721. Sverige måste då avträda Livland, Estland, Ingermanland och Viborgs län till Ryssland, Regenter i detta avsnitt: Ulrika Eleonora 1719 - 1720,  Fredrik I 1720 - 1751. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]