I det här avsnittet gräver vi där det gör som mest ont: våra sämsta minnen av skådespelarinsatser som aldrig borde ha klarat castingrummet. Vi pratar om rollbesättningar som känns som rena felskrivningar, där skådespelaren antingen spelar i fel film, fel årtionde eller med en helt annan ambitionsnivå än resten av ensemblen. När karaktärer som ska vara farliga, geniala eller djupt plågade istället känns förvirrade, självmedvetna eller som om de läser replikerna för första gången. Ett avsnitt om missad kemi, brutna illusioner och den där gnagande känslan av att någon annan borde stå där i bild...helst vem som helst