Överallt syns dom

Mammorna

När ska du bli mamma?

Aldrig

Det är kanske så

Att när ditt liv handlat om att bli autonom

Ger du inte upp den autonomin i första taget

Genom att fästa en klump vid din sida

Du som har sprungit och sprungit

För att få vara fri

Självständig

Ensam, så skönt

Du vill inte bli fängslad igen

Tvåsamhetens bojor räcker

Det är nästan för mycket

Kärnfamiljens bojor känns outhärdliga

Det är kanske så

Att när ditt liv handlat om att bli ett med din kropp

Ger du inte upp den enheten i första taget

Genom att förändra den kropp

Du äntligen kommer överens med

Du som har svultit och ätit

Vuxit och krympt

För att kunna hantera världen

Dig själv

Dina känslor

Ingen fanns för att hjälpa dig

Att hantera ditt inre

Du fick ta hand om dig själv

Som barn

Rädd

Det är kanske så

Att när ditt liv handlat om att få stillhet

Tystnad, tid att tänka långa tankar

Ro, ro

Ger du inte upp den stillheten

Genom att sätta till världen ett konstant surrande

Surr, surr

Tyst, snälla

Det är kanske så

Att du upptäckte lusten

Innan du upptäckte livmodern

Lusten till livet, till kroppen, till kåtheten

Den är prioriterad

Alltid nummer ett

Skulle dö för den

Som en mamma för sitt barn

Överallt syns dom

Mammorna

När ska du bli mamma?

Aldrig

Jag minns vad dom sa

När du och jag började dejta

När ska ni ha barn?

Aldrig, svarade du

Vänta du bara, sa dom

Hon säger att hon inte vill ha barn

Men ge det några år

Så vill hon det, sa dom

Som en lömsk kvinna

Lurendrejare

Femme fatale

Dom hade fel

Såklart

Det visste jag

Och du

När ska jag bli mamma?

Aldrig

Jag vill bara inte

Det finns annat

Jag vill vara till för

En gammal värld som dör

En ny som kämpar för att födas

Det lever jag för

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.