Avsnitt: 83. I augusti 1707 bröt Karl XII med en till stor del nyvärvad och välutrustad armé upp från Sachsen. Det återstod nu för honom att genom tsar Peters besegrande framtvinga en för Sverige fördelaktig och betryggande fred med Ryssland, och sålunda även åt detta håll befästa den nyupprättade polska styrelsen. För detta ändamål ville han med samlande av alla disponibla trupper rikta ett avgörande slag mot det ryska rikets centralpunkt, Moskva. Trots segern vid Holowczyn juli 1708 så beslöt Karl XII att gå mot Ukraina istället. Anledningen var att ryssarna använde de sig av den brända jordens taktik, så att underhållet skulle försvåras, samtidigt som man försökte oroa och riva upp enskilda svenska truppavdelningar. Dessutom decimerades svenskarna fruktansvärt av 1708–1709 års oerhörda vinterkyla. Men svenskarna stretade vidare. Antagligen i syfte att sysselsätta fienden och locka ut honom på fältet började Karl XII i maj 1709 belägra den befästa staden Poltava vid floden Vorskla. Tsar Peter ryckte med en här på omkring 50 000 man till dess undsättning. Slaget vid Poltava blev en blodig uppgörelse De svenska förlusterna uppgick till omkring 8 000 man i döda och 3 000 i fångar  och tvingade den återstående delen av härens att marschera söderut längs Vorskla. Ryska förluster beräknas till ca 5200 i döda eller sårade. Vid Perevolotnja fick Karl XII av Adam Ludwig Lewenhaupt och andra av det högre befälen chansen att med en eskort gå över Dnepr för att ila i förväg till osmanskt område; kungens motiv att gå över där ska bland annat varit att han fort ville komma till Polen. Kungen hann över men merparten av armén blev upphunnen av ryssarna. Levenhaupt valde efter samråd att kapitulera inför ryssarna. Ca 15000 svenska soldater kapitulerade och gick i fångenskap. Regent i detta avsnitt Karl XII 1697-1718. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]