Du vet när du egentligen inte vill… men säger ja ändå.

Och kallar det att vara snäll.

I det här avsnittet pratar jag om vad som egentligen ligger bakom och om vad du accepterar i ditt liv.

För det du accepterar är det du fortsätter leva i.

Varför skjuter vi upp saker vi egentligen vill?

Och vad händer när man slutar överanalysera och bara börjar?

Det här avsnittet handlar om just det.

Gäst: Liisa Luonsi

Du behöver inte ta in allt.

Du behöver inte reagera på allt.

Och du behöver inte göra andras energi till din.

I det här avsnittet pratar jag om att låta människor vara som de är, och istället vara i sig själv.

Låt dem hålla på.

Och välj dig själv.

Jag tror inte att livet bara händer.

Jag tror att du skapar det – oavsett om du tänker på det eller inte.

I det här avsnittet pratar jag om livsdesign på riktigt. Inte vision boards eller perfekta planer, utan beslut, val och riktning.

Du lever redan ett designat liv.

Frågan är bara om du har valt det själv.

De frågor jag fått mest under resan: “Vad jobbar du med?”

“Vad lever du på?”

Som att jag knäckt koden. Som att det finns en modell man kan kopiera.

I det här avsnittet pratar jag om varför jag inte tror på det.

Och varför det inte börjar med hur, utan hur det börjar med ett beslut.

Ingen kan ge dig din väg.

Du behöver välja den.

Du behöver bestämma dig.

Att släppa taget låter enkelt, men för mig är det något mycket större.

I det här avsnittet pratar jag om vad det faktiskt innebär att släppa taget om tankar, begränsningar, människor, roller och kontroll.

Det handlar inte om att det alltid känns skönt. Det handlar om att leva med mindre kontroll och mer tillit till allt.

Jag är i Ubud nu och känner mig så otroligt hemma. Och det fick mig att fundera på vad det egentligen är som gör att man kan känna så, på flera olika platser.

I det här avsnittet pratar jag om känslan av att vara hemma, och om det kanske inte handlar så mycket om platsen som om något i oss själva. Om att landa där man är, släppa jämförelser och kliva in i sitt liv fullt ut.

Kanske är hemma inte något man åker till?

Kanske är det något man har inom sig?

Idag lämnar jag Gili Meno efter en tid som varit ovanligt lugn, enkel och fantastisk. Och för första gången på hela resan känner jag att jag faktiskt hade kunnat stanna kvar.

I det här avsnittet pratar jag om den känslan. När man landar någonstans, när kroppen kommer ikapp och när man inser att man trivs precis där man är. Och om att ändå röra sig vidare, även från platser man tycker om.

I en värld där nyheter, krig och oro ständigt påminner oss om allt som kan hända, kan det vara lätt att börja leva i framtiden istället för i livet som pågår.

I det här avsnittet pratar jag om att vara medveten om världen utan att låta oron ta över. Om att inte leva för att samla minnen, utan för att verkligen vara i upplevelsen medan den händer.

Livet pågår här och nu. Och kanske är det just där vi faktiskt är som mest levande.

Måste personlig utveckling vara tung för att vara djup?

I det här avsnittet pratar jag om idén att vi behöver trauman, sorg och healing som grundläge och varför jag inte håller med.

Du är inte trasig.

Du behöver inte lagas.

Du lever.