Avsnitt 110. Detta avsnitt handlar om de stora folkomflyttningar som skedde på 1800-talet. Emigraionen till Amerika, emigrationen inom landet där man flyttade från sin barndomshem till städerna och till norra Sverige. Det har funnits svenskar och svenskättlingar i Nordamerika ända sedan 1600-talet. Men det var först under andra halvan av 1800-talet som en mer kontinuerlig ström av emigranter sökte sig dit. Den främsta orsaken till att folk emigrerade från Sverige under den här perioden var överbefolkning. Böndernas jord räckte inte till för att delas upp bland alla barnen och i städerna fanns det ofta inte tillräckligt med arbete för den snabbt växande befolkningen. Svenskarna flydde från svält och fattigdom i hopp om ett bättre liv i USA. Många av svenskarna hamnade i Minnesota som med tiden fick en omfattande svensk befolkning. På 1870-talet emigrerade drygt 100 000 svenskar till USA. Men det var först i samband med 1880-talets jordbrukskris hemma i Sverige som utvandringen tog fart. Över 325 000 svenskar begav sig då till USA samtidigt som mer än 50 000 utvandrade till andra länder. I slutet av 1800-talet sökte sig allt fler av de svenska emigranterna till de stora städerna i USA, särskilt Chicago som vid sekelskiftet hade nästan 50 000 invånare som var födda i Sverige. 1910 fanns det omkring 665 000 svenskfödda invånare i USA. Till det kan också räknas 700 000 av andra generationens svenskamerikaner som redan bodde där. Efter första världskriget avtog emigrationen. 1800-talet var ett samhälle i förvandling. Under perioden tilltog den sekularisering som inletts under upplysningen. Individen frigjorde sig än mer från auktoriteter - från kyrkan och staten. Under 1800-talet förändrades dessutom det svenska samhället - jordbrukarsamhället började förvandlas till ett industrisamhälle varefter en rad olika folkrörelser växte fram. Väckelserörelsen som frigjorde individen från statlig tro. Nykterhetsrörelsen som ville hålla individen borta från alkoholen och Arbetarrörelsen som ville förändra samhället. Dessa tre folkrörelser konkurrerade ibland med varandra men även arbetade ibland åt samma mål. Folkbildningen t ex var ett gemensamt mål för dessa folkrörelser. Historia som vetenskapligt ämne professionaliserades under 1800-talet. Inflytelserika svenska historiker under denna period var först Erik Gustaf Geijer och därefter Fredrik Ferdinand Carlson, Carl Gustaf Malmström och Clas Theodor Odhner. Antalet akademiska historiker var dock ytterst få – fyra professorsstolar och ett fåtal andra tjänster. Andra viktiga historiker var Anders Fryxell, Harald Hjärne och Carl Grimberg. Dessa omvärderade varandras verk och såg på historiens gång med olika ögon men samtliga har haft betydelse för ämnet historia och dess utveckling. Regenter i detta avsnitt Oscar I 1844-1859, Karl XV 1859- 1872. Oscar II 1872-1907. Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia utgiven av Albert Bonniers förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]