Gubbarna pratar om omsorgen om sina barn och om hur skyddsnäten såg ut i deras egen barndom. När blir omsorg hämmande? Gubbarna tar också upp det svåra med att inte ta över en annan vuxen människas ansvar för sig själv, som en åldrande förälders. Hur vill de själva ha det när insikten om exempelvis den egna odören avtar? Det killgissas inte så mycket och kanske är det för att frågorna faktiskt berör gubbarna på djupet.

Avsnittet inleds pang på rödbetan med att gubbarna tycker att tillståndet för det offentliga samtalet är dåligt. Och hur står det till med lyssnandet? De reder ut begreppet TL;DR och förfasar sig över att allt ska gå snabbt och vara lättuggat. Gubbarna killgissar om varför vi minns dåliga insatser mer än bra diton. Och så tar vi reda på om de vågar stå för vad de tycker även när det är obekvämt.

Temat för poddens första avsnitt är verkligen mitt i prick; gubbarna får gotta sig i hur bra allt var förr. Tempot var bättre förr, julen var bättre förr, spänsten i löparsteget var bättre förr. Men när inträffade ”förr”? Gubbarna killgissar om hattar och så konstaterar de att nuet nog inte är så dumt ändå.