Utrikeskrönikan 19 juni. Jerusalem.

Jerusalem, onsdag.

Pasjalsta Tatiana, I am good man marry me! I give you all my gold and a camel.

Hettan dallrar kring Jaffaporten vid murarna kring gamla stan i Jerusalem och de verkar aldrig ta slut, de unga män, som vill sluka min 18-åriga dotter med hull och hår. Det är nog håret kanske, tänker jag. Hon är blond. De skriker Barbie efter henne och hennes lika blonda kompis. Men varför på ryska och Tatiana?

Det är en ynnest att vandra runt i staden, som en gång var mitt hem. Att åter nöta skosulorna mot den vita jerusalemstenen, i trapporna i de trånga branta gatorna i Gamla stan. Gränderna, som när jag var här senast var ganska folktomma, nu väller turisterna fram, det hörs franska, spanska, italienska och ryska blandat med försäljarnas försök att locka dem just till deras butik för att köpa den där falska kashmirsjalen från Jerusalem, av polyester eller speciella lampan gjord av små glasbitar i olika färger, tillverkad i Indien.

Men vi går till de armeniska kvarteren, vi ratar massproducerade armeniska keramikskålar för att kliva in hos Hagop, som själv sitter och målar precis som han har gjort varje gång jag varit här under drygt 30 år. Hagop av i dag har sitt gråa hår i en hästsvans och ett litet grått bockskägg. Döttrarna är framgångsrika, en bor i Belgien, de två andra ekonomer. Ingen av dem vill ta över efter pappa. Unga av i dag vill bara sitta vid en dataskärm och bli rika snabbt, klagar Hagop och skrattar.

Hit i kanten av gamla stan hittar inte lika många turister, precis som i de arabiska kvarteren där butikerna stänger tidigt.

Turisterna flockas snarare i de allt mer påkostade judiska kvarteren. Där rullar ultraortodoxa judar med sina skruvlockar fram på elcyklar eller syns på nya ölkaféer i renoverade kvarter nära Klagomuren.

I Mamillas mondäna butiksarkad sitter en ultraortodox judisk man med elgitarr och spelar rock. Framför honom en hatt för pengar. Det israeliska Jerusalem känns oväntat modernt och rikt, samtidigt som jag sällan sett så många tiggare.

Konflikten är verkligen inte över, men den märks inte lika mycket och en oväntad blandning syns i klädbutiker där unga tjejer från båda sidor möts i samma shoppinglystnad, arabisktalande med heltäckande sjal, eller utan, ultraortodoxa i heltäckande klädsel och täckt hår eller peruk, hebreisktalande unga utan religiös markörer, som precis som min dotter inte har så mycket kläder på sig om det är varmt.

För utmanande anser de konservativa, som brukade dominera Jerusalem, men något verkar ha ändrat sig, något litet, som kanske ändå är hoppfullt.

Maria Persson Löfgren, Jerusalem [email protected]