Känsligt läge

Hur finner man tröst när familj och vänner är kvar mitt i kriget? Den frågan ställer Uje Brandelius till ukrainskan Anja Allvin, som bor i Sverige.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

”Jag kände, hur kan hon vara så samlad som sitter där och det är krig och hon kan liksom skoja. Jag bara grät och kunde inte samla ihop mig. Och då var det hon som tröstade mig”, berättar Anja.

Om livet i Sverige och familjen i Ukraina. Kriget, tårarna och om hur hon oväntat funnit tröst hos andra ukrainare som hon aldrig tidigare träffat.

Den här säsongen av Känsligt läge handlar om tröst. Att trösta och bli tröstad.

Producent: Helene Almqvist

Hur tröstar man en mördare? Den frågan ställer Uje Brandelius till fängleseprästen Hanna Backman.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

”Jag jobbar ju med 260 grovt kriminella män. Jag måste vara väldigt vaksam åt alla håll, så att ingen misstänker mig för att hålla på med kramar och tröst”, berättar Hanna.

Sedan 6 år tillbaks, jobbar hon på Hall utanför Södertälje. En kriminalanstalt där några av Sveriges mest förhärdade och farliga brottslingar sitter inlåsta. Hanna vill byta ut ordet tröst mot hopp. Att det är hopp hon vill ge till dem hon samtalar med.

Den här säsongen av Känsligt läge handlar om tröst. Att trösta och bli tröstad.

Producent: Emmy Bergkvist

När Isak gick på gymnasiet överlevde han en hjärntumör. Men sviterna av sjukdomen var stora och Isak ville inte leva längre. Då fick han oväntad hjälp.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

”Jag kom ofta hem från skolan och grät, eller mamma fick hämta mig. En vanlig dag när vi satt och grät vid köksbordet tittade hon upp på mig och sa att hon visste vad jag behövde. En liten hund”, berättar Isak.

Det har nu gått 16 år sen Isak mötte Jack Russel-valpen Sigge för första gången. För Isak blev Sigge skillnaden mellan kompakt mörker och en strimma ljus.

I den här säsongen av Känsligt läge samtalar Uje Brandelius med människor om tröst. Att trösta och bli tröstad.

Producent: Emmy Bergkvist

Under sin uppväxt blev Pernilla aldrig tröstad av sina föräldrar. För Uje Brandelius berättar hon hur det har påverkat henne.

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Att växa upp med föräldrar som är oförmögna att vara nära och trösta kan ge livslånga sår.

”Jag minns inte att de någonsin tröstade mig. Det fick jag göra själv. Att prata känslor, det gick inte. Det har gjort att jag inte har litat på människor, inte litat på att någon finns där hos mig när det går åt helvete”, säger Pernilla Elmquist.

I den här säsongen av Känsligt läge samtalar Uje Brandelius med människor om tröst. Att trösta och bli tröstad. Den ibland livsviktiga handlingen att ge och få hopp, värme, trygghet. Kanske ibland till och med framtidstro.

Producent: Helene Almqvist

”Det kändes som ett vakuum. Framförallt saknade jag mötet med barnen.”

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

85-åriga Sineke har i hela sitt liv jobbat med barn. När pensionen kom blev det tomt. Så efter ett halvårs ledighet återvände hon till barnens värld. Varje måndag cyklar hon fortfarande till förskolan några kvarter bort, där hon jobbar.

”Barn har närmare till skratt än vuxna. Dom skrattar med hela sig. Med armar, ben, rösten och allting. Man bara dras med.”

”Mamma slog till mig om jag skrattade på fel plats, vid fel tidpunkt. Man lärde sig att gömma sitt skratt.”

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

I Iran under Zinat Pirzadehs uppväxt fanns ett hårt regelverk kring vad flickor fick göra och inte göra. Att skratta var på nej-listan. Men det var först när hon flytt till Sverige med sin lille son och tvingades leva gömd som hon slutade skratta helt.

”I Iran hade jag i alla fall en plats där jag kunde skratta. Men här var jag så rädd hela tiden. Ovissheten. Rädd för vad som skulle hända med min lille pojk.”

I den här säsongen samtalar Uje Brandelius med människor om ett ämne som ligger honom själv nära, skrattet. Det snälla, det taskiga, det sårande, det läkande, det inkluderande, det exkluderande.

”Jag minns ramsorna redan från förskolan. Och dom gjorde sneda ögon åt olika håll och skrattade.”

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Danny växte upp med en längtan efter att passa in och vara lika svensk som alla andra. Han vägrade att förknippas med sitt asiatiska ursprung. Därför började han göra narr av sig själv och andra.

”Jag drog rasistiska skämt om mig själv och om andra. Och det blev grövre och grövre.”

I den här säsongen samtalar Uje Brandelius med människor om ett ämne som ligger honom själv nära, skrattet. Det snälla, det taskiga, det sårande, det läkande, det inkluderande, det exkluderande.

”Vi var ju kända för våra leenden, att vi skulle se så himla glada ut.”

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

Helena var medlem av en religiös sekt där skrattet var både förbjudet och obligatoriskt. Att skratta på fel ställe kunde innebära hård bestraffning. Att inte skratta likaså.

”Om ledaren var glad, då försökte jag också dela den känslan, gå in i den känslan. Men det är ju att man ler för att blidka sin förövare.”

I den här säsongen samtalar Uje Brandelius med människor om ett ämne som ligger honom själv nära, skrattet. Det snälla, det taskiga, det sårande, det läkande, det inkluderande, det exkluderande.

”Boris var så klantig och rolig och jag fick såpbubblor. Han gjorde så att jag glömde allt det jobbiga en stund.”

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

När 15-åriga Siri var liten var hon dödssjuk i hjärntumör. Skratten tillsammans med sjukhusclownen Boris hjälpte henne att läka.

”Jag tror att jag var deprimerad under dom där tre åren på sjukhus. Men Boris fick mig att skratta.”

I den här säsongen samtalar Uje Brandelius med människor om ett ämne som ligger honom själv nära, skrattet. Det snälla, det taskiga, det sårande, det läkande, det inkluderande, det exkluderande.

”Jag skrattade typ inget alls under dom första nio åren i skolan.”

Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radios app.

”Jag kunde inte ens skratta åt en film, för om jag gjorde det så skrattade dom andra åt mig. När jag väl skrattade så blev jag utskrattad ändå.”

Owe är 49 år. Det här är första gången som han berättar om hur det egentligen var i skolan. Om hur hans klasskamrater, med sina hånskratt, bröt ner honom.

I den nya säsongen av Känsligt läge samtalar Uje Brandelius med människor om ett ämne som ligger honom själv nära, skrattet. Det snälla, det taskiga, det sårande, det läkande, det inkluderande, det exkluderande.