Koranens 11:e kapitel, känt som Surah Hud, är Koranens 11:e kapitel och består av 123 verser (ayat). Det har fått sitt namn efter profeten Hud (frid vare med honom), som sändes av Gud till folket i 'Aad för att varna dem för deras felaktiga handlingar och uppmana dem att dyrka en enda Gud. Kapitlet tar upp teman som profetskap, monoteism, gudomlig nåd och ansvarighet.

Surah Hud inleds med en diskussion om Koranen som en tydlig bok som ger vägledning för mänskligheten. Därefter återges berättelser om tidigare profeter och deras samhällen, med betoning på konsekvenserna av att avvisa gudomlig vägledning. Berättelsen om Noa (frid vare med honom) och hans folk fungerar som en varning om det straff som drabbar dem som inte lyder Guds bud.

Kapitlet lyfter också fram berättelserna om Hud, Salih, Abraham, Lot, Shu'aib och Moses (frid vare med dem alla), som alla sändes som budbärare för att vägleda sina folk mot rättfärdighet. Varje profet mötte avvisning och motstånd från sina samhällen, men förblev orubblig i sin tro och sitt engagemang för Gud.

Surah Hud betonar vikten av att tro på Guds enhet och varnar för att associera partner med Honom. Den betonar behovet av ånger, ödmjukhet och lydnad för Guds bud för att uppnå frälsning.

Kapitlet avslutas med en påminnelse om domedagen då alla människor kommer att ställas till svars för sina handlingar. De som har gjort gott kommer att belönas med paradiset, medan de som har gjort ont kommer att straffas i helvetet.

Sammantaget fungerar Surah Hud som en kraftfull påminnelse om vikten av tro, rättfärdighet och att underkasta sig Guds vilja. Den uppmuntrar de troende att lyssna till tidigare profeters varningar och sträva efter ett liv i fromhet och hängivenhet till Gud.