Surah Al-An'am, även känt som kapitlet om boskapen, är det sjätte kapitlet i Koranen. Det består av 165 verser och uppenbarades i Mecka. Kapitlet behandlar olika teman, bland annat Guds enhet, vikten av att följa hans vägledning och konsekvenserna av otro.

Kapitlet inleds med att betona Guds enhet och hans roll som universums skapare och upprätthållare. Det lyfter fram de tecken i naturen som pekar på hans existens och makt, och uppmanar människor att reflektera över dessa tecken och underkasta sig hans vilja.

Sura Al-An'am tar också upp begreppet shirk, eller att associera partner med Gud, vilket betraktas som en allvarlig synd inom islam. Den varnar för att följa polyteisternas och avgudadyrkarnas vilseledande tro och sedvänjor och uppmanar de troende att hålla fast vid sin tro och dyrka endast Gud.

Kapitlet återger berättelser om tidigare profeter, såsom Noa, Abraham, Moses och andra, som mötte motstånd från sina folk men förblev orubbliga i sitt uppdrag att kalla andra till monoteism. Dessa berättelser tjänar som lärdomar för de troende om vikten av tålamod, uthållighet och tillit till Guds plan.

Sura Al-An'am diskuterar också begreppet gudomligt dekret (qadar) och betonar att allt sker i enlighet med Guds vilja och visdom. Det försäkrar de troende om att de bör lita på Guds plan och vara nöjda med vad han än föreskriver för dem.

Överlag fungerar sura al-An'am som en påminnelse om islams grundläggande principer, såsom monoteism, profetskap, gudomligt påbud och ansvarighet i det kommande livet. Den uppmuntrar de troende att reflektera över sin tro och sina handlingar, att söka vägledning i Koranen och att sträva efter att leva ett rättfärdigt liv i enlighet med Guds bud.