
Sign up to save your podcasts
Or
Människan är ett flockdjur. Över hela världen, i olika kulturer och klimat, är människor tillsammans under nästan alla sina vakna stunder. Gruppen behövs för att skaffa och dela mat, för att avvärja eventuella attacker och för att ta hand om sjuka eller skadade. Ensamheten utgjorde ett hot i sig själv. För att bara ta ett belysande exempel är sovrummet som en separat plats där olika familjemedlemmar kan sova i avskildhet en uppfinning från tidigast 1600-talet.
I dag talar vi ofta om "ensamtid", uppskattade stunder när introverta personer kan komma bort från det sociala engagemangets förtärande energi och gräva ner sig i sig i någon fråga. I rätt mängd kan ensamhet vara en glädje och en fristad.
I en mening kan vi mäta ensamhet, till exempel när det gäller boende. I USA består en fjärdedel av hushållen av en enda person. I Sverige är det ännu fler. Vi lär ha världsrekord i ensamboende. I Stockholm är 60% av invånarna ensamboende. Samtidigt som ensamhet är något konkret och mätbart är själva upplevelsen subjektiv och känslomässig. Man kan till exempel känna sig mer ensam i en grupp eller ett folkhav än när man är för sig själv.
Vi har en grundläggande drift att bli erkända av andra människor. Utan erkännande så finns vi inte. Men vi kan bara få våra egna personer bekräftade av andra människor som vi själva ser som personer. Här är det viktigt att förstå skillnaden mellan uppmärksamhet och erkännande. Miljoner människor kan uppmärksamma en kändis men ett erkännande kan han eller hon bara få från människor som han eller hon själv erkänner. Det är det som förklarar paradoxen att mycket kända personer kan vara mycket ensamma.
I det här sammanhanget har också tristessen sin plats. Den danske filosofen Søren Kierkegaard menade att tristessen är roten till allt ont. Han såg skapelseberättelsen som en berättelse om tristess och de frestelser som följer av den. Gudarna hade tråkigt så de skapade människan. Adam var uttråkad eftersom han var ensam, så Eva skapades.
När talibanerna sommaren 2021 intog Kabul och därmed kontrollen över Afghanistan ställdes de omedelbart inför ett problem. En organisation som hade tillbringat de senaste tjugo åren som en rebellmilis skulle nu styra en nation med fyrtio miljoner invånare. Många av dessa krigare kände inte till något annat vuxenliv än kriget. En krigare sa att "Nu sitter vi på ett ställe, bakom ett skrivbord och en dator 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Livet har blivit genomtrist, man gör samma saker varje dag. I vårt ministerium finns det inte mycket arbete för mig att göra. Därför tillbringar jag det mesta av min tid på Twitter.” Dessa krigare vann kriget bara för att bli offer för tristessen, en mycket mäktigare fiende.
Uppmärksamhet (attention) är ett i sammanhanget centralt begrepp. Tänk dig att du sitter i ett rum tillsammans med tio andra människor. Ni har alla er uppmärksamhet riktat mot en man som har tvingat er samman och viftar med en pistol. Han vill för er läsa upp ett manifest riktat till mänskligheten. Han tvingar er att lyssna och när han inleder så har han allas uppmärksamhet till hundra procent. Emellertid, det är långrandigt och rätt illa skrivet. Trots att han tvingar er under pistolhot, så redan efter några minuter tappar ni koncentrationen och tankarna börjar vandra.
Hur behåller man någons uppmärksamhet när man väl har fångat den? Varenda politisk kampanj, lärare, militär, medieföretag, säljare, teknikföretag och annonsör brottas med den här frågan. De kallar det för att nå igenom bruset. Människor med gåvan att inte bara fånga utan också behålla uppmärksamheten skapar både världshistoria och världshistoriska förmögenheter.
Kampen om att kontrollera vad vi uppmärksammar i varje givet ögonblick strukturerar allt från vårt inre liv, det vill säga vem och vad vi lyssnar på och hur och när vi är närvarande för dem vi älskar, till våra kollektiva offentliga liv – vilka angelägna samhällsfrågor som debatteras och lagstiftas om, vilka som försummas; vilka dödsfall som sörjs högljutt, vilka som tyst glöms bort. Varje enskild aspekt av mänskligt liv håller på att omorienteras kring strävan efter uppmärksamhet.
Stöd Swebbtv:
Swish 123 535 86 92
Hemsida: https://swebbtv.se
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev: https://nyheter.swebbtv.se/nyhetsbrev/
KONTAKT
BUTIKSÄRENDEN: [email protected] •TEKNISK SUPPORT: [email protected] (appar etc.)
Människan är ett flockdjur. Över hela världen, i olika kulturer och klimat, är människor tillsammans under nästan alla sina vakna stunder. Gruppen behövs för att skaffa och dela mat, för att avvärja eventuella attacker och för att ta hand om sjuka eller skadade. Ensamheten utgjorde ett hot i sig själv. För att bara ta ett belysande exempel är sovrummet som en separat plats där olika familjemedlemmar kan sova i avskildhet en uppfinning från tidigast 1600-talet.
I dag talar vi ofta om "ensamtid", uppskattade stunder när introverta personer kan komma bort från det sociala engagemangets förtärande energi och gräva ner sig i sig i någon fråga. I rätt mängd kan ensamhet vara en glädje och en fristad.
I en mening kan vi mäta ensamhet, till exempel när det gäller boende. I USA består en fjärdedel av hushållen av en enda person. I Sverige är det ännu fler. Vi lär ha världsrekord i ensamboende. I Stockholm är 60% av invånarna ensamboende. Samtidigt som ensamhet är något konkret och mätbart är själva upplevelsen subjektiv och känslomässig. Man kan till exempel känna sig mer ensam i en grupp eller ett folkhav än när man är för sig själv.
Vi har en grundläggande drift att bli erkända av andra människor. Utan erkännande så finns vi inte. Men vi kan bara få våra egna personer bekräftade av andra människor som vi själva ser som personer. Här är det viktigt att förstå skillnaden mellan uppmärksamhet och erkännande. Miljoner människor kan uppmärksamma en kändis men ett erkännande kan han eller hon bara få från människor som han eller hon själv erkänner. Det är det som förklarar paradoxen att mycket kända personer kan vara mycket ensamma.
I det här sammanhanget har också tristessen sin plats. Den danske filosofen Søren Kierkegaard menade att tristessen är roten till allt ont. Han såg skapelseberättelsen som en berättelse om tristess och de frestelser som följer av den. Gudarna hade tråkigt så de skapade människan. Adam var uttråkad eftersom han var ensam, så Eva skapades.
När talibanerna sommaren 2021 intog Kabul och därmed kontrollen över Afghanistan ställdes de omedelbart inför ett problem. En organisation som hade tillbringat de senaste tjugo åren som en rebellmilis skulle nu styra en nation med fyrtio miljoner invånare. Många av dessa krigare kände inte till något annat vuxenliv än kriget. En krigare sa att "Nu sitter vi på ett ställe, bakom ett skrivbord och en dator 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Livet har blivit genomtrist, man gör samma saker varje dag. I vårt ministerium finns det inte mycket arbete för mig att göra. Därför tillbringar jag det mesta av min tid på Twitter.” Dessa krigare vann kriget bara för att bli offer för tristessen, en mycket mäktigare fiende.
Uppmärksamhet (attention) är ett i sammanhanget centralt begrepp. Tänk dig att du sitter i ett rum tillsammans med tio andra människor. Ni har alla er uppmärksamhet riktat mot en man som har tvingat er samman och viftar med en pistol. Han vill för er läsa upp ett manifest riktat till mänskligheten. Han tvingar er att lyssna och när han inleder så har han allas uppmärksamhet till hundra procent. Emellertid, det är långrandigt och rätt illa skrivet. Trots att han tvingar er under pistolhot, så redan efter några minuter tappar ni koncentrationen och tankarna börjar vandra.
Hur behåller man någons uppmärksamhet när man väl har fångat den? Varenda politisk kampanj, lärare, militär, medieföretag, säljare, teknikföretag och annonsör brottas med den här frågan. De kallar det för att nå igenom bruset. Människor med gåvan att inte bara fånga utan också behålla uppmärksamheten skapar både världshistoria och världshistoriska förmögenheter.
Kampen om att kontrollera vad vi uppmärksammar i varje givet ögonblick strukturerar allt från vårt inre liv, det vill säga vem och vad vi lyssnar på och hur och när vi är närvarande för dem vi älskar, till våra kollektiva offentliga liv – vilka angelägna samhällsfrågor som debatteras och lagstiftas om, vilka som försummas; vilka dödsfall som sörjs högljutt, vilka som tyst glöms bort. Varje enskild aspekt av mänskligt liv håller på att omorienteras kring strävan efter uppmärksamhet.
Stöd Swebbtv:
Swish 123 535 86 92
Hemsida: https://swebbtv.se
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev: https://nyheter.swebbtv.se/nyhetsbrev/
KONTAKT
BUTIKSÄRENDEN: [email protected] •TEKNISK SUPPORT: [email protected] (appar etc.)