Kulturarvspodden

Glaciärarkeologi är ett växande forskningsfält i flera länder i världen, bland annat i Norge, där man sedan ett antal år tillbaka genomfört regelbundna arkeologiska inventeringar vid glaciärer och snöfläckar. Pilar, med träskaft och musselskal som spetsar, daterade till bronsåldern samt en träsläde daterad till järnålder är bara några av många exempel på fynd som gjorts vid de norska glaciärerna och snöfläckarna.

Glaciärer och snöfläckar förvarar och bevarar organiskt material, men med den globala uppvärmningen smälter dessa bort varvid fynden tinar fram och det organiska materialet bryts snabbt ner. Föremål tillverkade av organiskt material är vanligtvis väldigt sällsynta arkeologiska fynd men kan ge viktig information om det förflutna. I det här fallet om vår förståelse av förhistorien i Sápmi.

Mellan 2021 och 2024 genomför Norrbottens museum arkeologiska inventeringar vid smältande glaciärer och snöfläckar i de norrbottniska fjällen. Programmet är förlagt till och koordineras av Arkeologiska forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet. Inventeringarna sker tillsammans med Jamtli, Västerbottens museum, Norrbottens museum, Silvermuseet och Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum.

I detta avsnitt får du höra Norrbottens museums projektledare Jannica Grimbe samt deltagarna Lars Backman och Åsa Lindgren prata om inventeringarna och de erfarenheter och utmaningar som finns i att bedriva fältarbete i en utmanande miljö.

Foto, film, inspelning och redigering av materialet som visas eller kan lyssnas på har producerats av Norrbottens museums fotograf Rúnar Gudmundsson.

Kiruna stadshus invigdes 1963 och  byggnaden ritades av Artur von Schmalensee. Stadshuset var en viktig symbol för Kiruna och mottog år 1964 Salin-priset som Sveriges vackraste offentliga byggnad. År 2001 blev Kiruna stadshus ett byggnadsminne enligt kulturminneslagen för att skydda och bevara byggnaden för framtiden men skyddes kom att hävas i och med stadsomvandlingen i Kiruna. På grund av gruvverksamheten behöver stora delar av stadsbebyggelsen i Kiruna rivas eller flyttas. Kiruna stadshus var då en av byggnaderna som kom att rivas.

I inslaget pratar Ida Mattsson från Norrbottens museum med Eva Marie Svensson om en gardin från det gamla stadshuset i Kiruna som revs 2019. Inför rivningen dokumenterade Norrbottens museum Kiruna stadshus och samlade in föremål från stadshuset och gardinen är en del av det förvärvet. Gardinen är en av originalgardinerna från kommunfullmäktiges sessionssal i stadshuset som är designad av Barbro Nilsson och vävd på Märta Måås-Fjetterströms väveri i Båstad.

De kommande avsnitten av Kulturarvspodden kommer att ha ett lite annorlunda format jämfört med tidigare avsnitt eftersom de kommer att vara samproducerade med Norrbottens taltidning. Avsnitten kommer att ha sin utgångspunkt i föremål ur Norrbottens museums samlingar.

Inslaget har producerats av och sändes först i Norrbottens taltidning Insyn (www.norrbottenstaltidning.se), som är en taltidning för personer med nedsatt syn och ges ut av Region Norrbotten.

Vid tangentbordet, Nils Harnesk.

• Inventarienummer: 030968

Litteratur:
Länk till Märta Måås-Fjetterströms hemsida — Märta Måås-Fjetterström (mmf.se)

Norrbottens museum, rapporter från dokumentationen av Kiruna stadshus:
Björklund, Jennie, Gezelius, Lars & Nyblom, Sophie (2017). Kiruna stadshus Del 1 Slutrapport från dokumentation av Kiruna stadshus, Tätörten 3, Kiruna kommun. Luleå: Norrbottens museum

Björklund, Jennie & Gezelius, Lars (2017). Kiruna stadshus Del 2 Byggnadsinventering av Kiruna stadshus, Tätörten 3, Kiruna kommun. Luleå: Norrbottens museum

Gradin, Eva (2012). Kiruna stadshus: fotografisk inventering. [Luleå]: Norrbottens museum

Kaffe har konsumerats flitigt i Sverige sedan 1800- talets mitt och är idag en självklarhet i många hem och på de flesta arbetsplatser. Hur vi tillagar och dricker vårt kaffe varierar och är en del av vårt kulturarv, liksom hur den tekniska utvecklingen från vedspis till kaffeautomat också är en del av vår historia. 

I inslaget pratar Christelle Fredriksson från Norrbottens museum med Eva Marie Svensson om tre emaljerade kaffepannor som har använts av en familj på en gård i byn Börjelslandet norr om Luleå och som nu är en del av museets föremålssamling.

De kommande avsnitten av Kulturarvspodden kommer att ha ett lite annorlunda format jämfört med tidigare avsnitt eftersom de kommer att vara samproducerade med Norrbottens taltidning. Avsnitten kommer att ha sin utgångspunkt i föremål ur Norrbottens museums samlingar.

Inslaget har producerats av och sändes först den 14/2 2022 i Norrbottens taltidning Insyn (www.norrbottenstaltidning), som är en taltidning för personer med nedsatt syn och ges ut av Region Norrbotten.

Vid tangentbordet, Nils Harnesk.

Litteratur:

Attman, Artur, 1951. Kockumverken vid Ronnebyån: en hundraårig industriell utveckling.

Betts, Jane; foto: Krohn, Hans, 2011. Från bruksverk till konstverk i emaljens Ronneby :Kockums emaljerverk 1893-1971.

Laukka, Liisa, 2016. Rakas Finel ja Arabia-emali/Kärlek till Finel och Arabia.

För att hitta föremålen i Norrbottens museums föremålsdatabas ange följande nummer för respektive föremål: 30805, 30806, 30809

Avsnitt nummer 8 av Kulturarvspodden handlar i huvudsak om platsen Gammelstad. Medeltida centrum i en socken som sträckte sig från fjäll till hav med en yta motsvarande dagens Benelux-länder och med den största senmedeltida stenkyrkan norr om Uppsala. Det kommer i ett större perspektiv handla om en väldigt omvälvande och spännande period i norra Sveriges historia; medeltiden och till de första städernas grundande 1621.

Gemensamt för alla medeltida kyrkplatser efter Bottenvikens kust är att de delar karakteristik. Öjebyn, Kalix, Torneå och Gammelstad, alla låg vid tillfället för platsernas tillkomst i skärningspunkten mellan de två viktigaste kommunikationslederna; älv och hav. Vattenvägarna var de dominerande transportlederna, sommar som vinter. De tillfrysta vattendragen öppnade vintertid dessutom upp för resor över vattendelarna mellan älvdalarna. Lokaliseringen av kyrkorna och sockenbildningarna har alla drag av att ha varit planerade av den svenska kungamakten och kyrkan.

Utifrån de arkeologiska undersökningar Norrbottens museum genomfört inom stadskulturlagren under den nuvarande kyrkstaden kan vi inte se några indikationer på att området varit av större betydelse innan kyrkans etablering under 1300-tal. De äldsta daterade lämningarna som möjligen kan vara från en mänsklig aktivitet på platsen är ett sotlager som återfinns alldeles ovanför den orörda marken. Det är återfunnet över stora delar av norra och västra kyrkstadsområdet. Vi tolkar det som de första spåren av påvisbar mänsklig närvaro på platsen, att man svedjebränt för odling eller bättre bete. Daterat med kol-14-metoden till 1300-1400-tal. Finns ett äldre sotlager daterat till vikingatid, 900-1000-tal. Inget av lagren kan uteslutas härröra från en naturlig brand. Det senare kan dock sättas i samband med kyrkoetableringen på platsen.

Platsen omkring kyrkan får alltså sin betydelse i samband med sockenbildningen och prästgårdens etablering under 1300-tal. Den äldsta kyrkan, kapellet som omnämns 1339, är inte återfunnen men kan döljas under nuvarande kyrka. Nuvarande kyrka uppfördes vid 1400-talets slut och är den största senmedeltida stenkyrkan norr om Uppsala. En kyrka kunde inte invigas om det inte fanns ett prästboställe knutet till densamma. Prästgården omtalas första gången 1339 därefter år 1374 så senast vid denna tid var Luleå en egen församling med kyrka. Ett kapell kunde nämligen inte äga jord och därmed inte heller ha en prästgård.

Mer om detta kan du lära dig mer om genom att lyssna på avsnittet, ha en god lyssning!

Önskar er alla en god jul och gott nytt år!

Vid mikrofon och tangentbord, Nils Harnesk.

• Arkeologer i Kyrkbyn Foto: Anders Alm © Norrbottens museum
• Kyrktornet i Gammelstad Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum
• Nederluleå kyrka, Gammelstad Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum
• Nederluleå kyrka, Gammelstad Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum
• Gammelstads kyrkstad fotograferad från kyrktornet. Foto: Daryoush Tahmasebi © Norrbottens museum

Litteraturtips, urval:

Bergling, R. 1964. Kyrkstaden i övre Norrland. Kyrkliga, merkantila och judiciella funktioner under 1600- och 1700-talen. Uppsala.

Bergner, L P. 1817. Charta Öfver Luleå Gammel Stad . (Nytryck Lantmäteriet)

Boman, E. 2019. Förundersökning inför vägsänkningar av fornlämning L1992:4875, inom Gammelstads kyrkstad. Arkeologisk förundersökning. Norrbottens museum. Dnr 142-2019.

Bäck, M. 2008. Prästgården och staden. Lund.

Feldt, A-C. 2000. Rapportmanus. Undersökningar 1992-1993, Raä 330, Gammelstad 5:11, Nederluleå socken, Västerbottens landskap, Norrbottens län. Arkeologisk för- och slutundersökning. Norrbottens museum.

Flodin, B. m.fl. 1998. Nederluleå kyrka. Borås.

Harnesk, N. 2011. Fjärrvärme 2011. Gammelstad, Raä 330, medeltida kulturlager, Nederluleå socken, Norrbottens län. Arkeologisk förundersökning. Norrbottens museum. Dnr 217-2011.

Lindgren, Å. 2005. Fjärran fjärrvärmen. Gammelstad, Raä 330, medeltida kulturlager, Nederluleå socken, Västerbottens landskap, Norrbottens län.  Arkeologisk förundersökning. Norrbottens museum. Dnr 212-2005.

Nordberg, A. 1965. En gammal Norrbottensbygd. Anteckningar till Luleå sockens historia. Luleå.

Rissla, P. 1996. Rapportmanus. Undersökning 1994, Raä 330, Gammelstad 5:58, Nederluleå socken, Västerbottens landskap, Norrbottens län. Arkeologisk slutundersökning. Norrbottens museum.

Avsnitt nummer 7 av Kulturarvspodden handlar i huvudsak om en analys och tolkning av två vikingatida gravar i Lule älvdal. Två unika gravfynd från samma älvdal, med snarlika fyndomständigheter och nära nog identisk fyndsammansättning. I dagens avsnitt får vi veta mer om dessa gravar, vilka som kan ha gravlagts på dessa platser och varför.

Sommaren 1926 gjorde arbetaren Janne Pettersson från Randijaur ett till synes makabert fynd i samband med vägarbeten på ön Storholmen i sjön Vajkijaure, Jokkmokks kommun. Vid schaktningen ur en mindre kulle hade Pettersson huggit fast korpen i vad som visade sig vara en del av ett människokranium. Polisen tillkallades men att det skulle föreligga brott bakom att de mänskliga kvarlevorna fanns på platsen kunde snabbt avskrivas. Föremålen som hittades i anslutning till fyndet visade att det rörde sig om en förhistorisk grav.

Vid täktarbeten i en utskjutande sandbacke invid Slumpberget i Bodens kommun gjordes 14 år senare, 1940, ett liknande fynd. Vid arbetet hade ett antal föremål kastats upp utan att arbetarna noterat detta. När den fuktiga sanden torkat blev föremålen mer synliga och togs till vara tillfälligt av en skolelev från Boden. Under sommaren 1942 genomfördes en besiktning av platsen och fler föremål och mänskliga kvarlevor kunde tas om hand och samlas in till Norrbottens museum. Fyndet fick namn efter en närliggande sjö, Brotjärn.

Inom forskningen har det framförts en hypotes om att de nordliga flodsystemen med sina drag och ed ingick i ett gemensamt trans-Arktiskt handelsnätverk som etablerades redan under järnålder. Nätverket sträckte sig från norra Skandinavien, via Vita Havet och Norra Dvina till västra Sibirien. Nätverket var enligt denna hypotes uppdelat i två sektioner med Norra Dvina som centralområde och nav i nätverket. Nedre Dvina var under hela nätverkets existens en skärningspunkt mellan de nord-sydliga och öst-västliga rutterna. Norrbotten tillhörde det västligaste undersystemet i nätverket. Detta geografiska område kallades av samtida ryska krönikörer för Kayanskaya Zemlya eller på svenska; Kajanernas land.

Det arkeologiska materialet från yngre järnålder i Norrbotten stöder etableringen och existensen av ett sådant kontaktnätverk. Majoriteten av fynden från perioden härrör från nuvarande Finland, Ryssland, Baltikum och Norge. Ett exempel är Storkågefyndet daterat till 300-talet e.Kr. som med sina föremål antyder en förbindelse rakt över Bottniska viken mot södra Finland och Estland. Gråträskfyndet är ytterligare ett exempel från Piteå socken som uppvisar en rik variation av föremål från finsk-östbaltiskt, ryskt, samt gotländskt område daterade till 1000-1200 e.Kr. med en mycket stor andel norska och engelska mynt från perioden 1050-1200.

Från Lule älvdal kan nämnas fyndet av ett svärd funnet vid Njoatsosjávrre, en av källsjöarna till Kamajokk. Svärdet som har daterats till tidig vikingatid har med stor sannolikhet sitt ursprung i Norge. Fyndplatsen ansluter till den färdväg som via Luleälven tog resenärer över vattendelaren ned till Tysfjord.

Det här sätter Brotjärns- och Vajkijaurefynden i ett intressant sammanhang. Gravar daterade till sen vikingatid, mycket lika varandra till fyndsammansättning och lokalisering samt innehåller föremål som anknyter starkt till nuvarande Finland och Ryssland. De bägge individerna som gravlagts vid Brotjärn och Vajkijaure kan ha varit handelsresande på väg till eller från möten med sina handelspartners, dels från den norska sidan och med samiska invånare boende i regionen.

https://kulturmiljonorrbotten.com/wp-content/uploads/2020/09/s1a7_gravar_handel_resande.mp3

Ha en fin lyssning, Nils Harnesk.

Klicka här för bildspel

Urval av källhänvisningar:

Harnesk, Nils. 2019. Gravarna vid Brotjärn och Vajkijaure – två unika gravfynd från yngre järnålder. Ingår i: Norrbotten 2018-2019. Luleå.

Arkeologi i Norrbotten. En forskningsöversikt. 1998. Luleå.

Bergman, Ingela & Edlund, Lars-Erik. 2016. Birkarlar and Sámi – inter-cultural contacts beyond state control: reconsidering the standing of external tradesmen (birkarlar) in medieval Sámi societies. Ingår i: Acta Borealia Volume 33. Tromsø.

Bergman, Ingela; Zackrisson, Olle; Östlund, Lars. 2014. Travelling in boreal forests: Routes of communication in pre-industrial Northern Sweden. Ingår i: Fennoscandia archaeologica XXXI. Helsingfors.

Fjellström, Markus. 2017. Kol- och kväveisotopanalyser samt 14C-dateringar på humant skelettmaterial från Brotjärn, Överluleå socken, Norrbotten (Raä 436:1). Uppdragsrapport.

Fjellström, Markus. 2017. Kol- och kväveisotopanalyser samt 14C-dateringar på humant skelettmaterial från Storholmen i Vajkijaur, Jokkmokk socken, Lappland (Raä 24:1). Uppdragsrapport.

Hartzell, Lisa. 2016. Osteologisk analys av skelettdelar från Brotjärn. Raä 436:1, Överluleå socken, Norrbotten, Nbm 4900. Osteologisk rapport.

Hartzell, Lisa. 2016. Osteologisk analys av skelett från Storholmen i Vajkijaursjön. Raä 24:1, Jokkmokk socken, Lappland, SHM 18106. Osteologisk rapport.

Hoppe, Gunnar. 1945. Vägarna i Norrbottens län. Uppsala.

Jasinski, Marek E. & Ovsyannikov, Oleg V. 2006. Routes to the Arctic Ocean – Aspects of medieval and post medieval portage systems in the Russian north. Ingår i: The Significance of Portages: Proceedings of the First International Conference of the Significance of Portages. Oxford.

Korhonen, Olavi & Anderson, Hans. 2010. Samiska ortnamn vid vägar och färdleder i Lule lappmark. Luleå.

Larsson, Gunilla. 2007. Ship and Society – Maritime Ideology in Late Iron Age Sweden. Uppsala.

Magnus, Olaus. (1555) 1976. Historia om de nordiska folken I-IV, nytryck sedan 1951 års upplaga, med kommentarer av Nils Granlund. Östervåla.

Makarov, Nikolaj. 1991. ”Eastern” Ornaments of the 11th-13th Centuries in the Sami Areas: Origins and Routes. Ingår i: Acta Borealia Volume 8. Tromsø.

Serning, Inga. 1960. Övre Norrlands järnålder. Umeå.

Tingbrand, Per. 2009. Forna konflikter inom Nordkalotten – Strövtåg, gränsfejder och krig till och med 1809. Umeå.

Torstensson (Nylund), Eivor. 1977. 1553 års fiskeregister för Torneå och Kalix storsocknar. Ingår i: Namn och bygd – Tidsskrift för nordisk ortnamnsforskning. Årgång 65. Uppsala.

Wessman, Anna. 2010. Death, Destruction and Commemoration Tracing ritual activities in Finnish Late Iron Age cemeteries (AD 550–1150). Iskos 18. Helsingfors.

I det sjätte avsnittet av Kulturarvspodden får vi en inblick i menstruation och menstruationsskydd, utifrån ett historiskt och kulturellt perspektiv.

Vid mikrofonen sitter etnologen Linnea Persson och berättar om hur regler och förhållningsätt har påverkat den menstruerande människan under allmogeperioden, industrialiseringen och vår egen samtid.

Du kan lyssna på poddavsnittet via detta inlägg men vi finns även på iTunes, gå gärna in och prenumerera på vår podd, då får du automatiskt en påminnelse när nya avsnitt kommer ut.

Vid mikrofon och tangentbord, Linnea Persson.

https://kulturmiljonorrbotten.com/wp-content/uploads/2020/08/s1a6-menstruation.wav

Klicka här för bildspel

Litteratur:

Malmberg Denise, Skammens röda blomma?– Menstruationen och den menstruerande kvinnan i svensk tradition.

Delaney Janice, Lupton Jane Mary & Toth Emily, The curse- A cultural history of menstruation.

Avsnitt nummer 5 av Kulturarvspodden handlar om birkarlarna. Birkarlarna är kanske en av de mest mytomspunna grupperna i norra Sveriges historia. Tack vare forskning vid Silvermuseet kan vi slutligen stänga dörren till många av den äldre historieskrivningens antaganden om birkarlarna.

Första omnämnandet av birkarlar återfinns i en källa från 1328 där kung Magnus Eriksson erkänner birkarlarnas rätt till handel med samerna. Trettio år senare bekräftar hans son, Erik Magnusson, deras handelsprivilegium och hänvisar till en uppgörelse som slutits ännu längre tillbaka i tiden, av hans farfar. Genom skriftliga källor går det alltså att belägga birkarlaväsendet tillbaka till åtminstone 1200-talet och det arkeologiska materialet indikerar en ännu högre ålder, sannolikt vikingatid.

Birkarlarnas handelsområde omfattade Torne, Lule och Pite lappmarker liksom stora områden i nuvarande Nordnorge längs Ishavs- och Atlantkusten samt delar av norra Finland. De samiska områdena söder om Pite lappmark, det vill säga Ume och Ångermanna lappmarker låg däremot direkt under svenska kronan.

Som nämnts tidigare så kom birkarlarnas handelsprivilegium att kringrännas med början under 1500-talet då Gustav Vasa började integrera det som idag är Norrbottens och Västerbottens län i den svenska statsbildningen. När de omnämns för sista gången vid 1600-talets början hade en uråldrig handelsorganisation fallit samman och den nordliga handeln låg helt i händerna på den svenska kronan.

Avsnittet baserar sig på den vetenskapliga artikeln Birkarlar and Sámi – inter-cultural contacts beyond state control: reconsidering the standing of external tradesmen (birkarlar) in medieval Sámi societies av Ingela Bergman (Silvermuseet) och Lars-Erik Edlund (Umeå universitet).

En svensk version av artikeln finns i Norrbottens museums årsbok 2018-2019 som har temat arkeologi. Den finns att köpa i Norrbottens museums butik eller för utlån på bibliotek.

Ha en fin lyssning, Nils Harnesk.

• Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Bok 4 – Kapitel 5 – Om varubyte utan penningar. – Utgivningsår 1555.
• Norrbottens museums årsbok 2018-2019.
• Exempel på karvstockar.

Klicka här för bildspel

https://kulturmiljonorrbotten.com/wp-content/uploads/2019/05/avsnitt-om-hemslc3b6jd.mp3

I det fjärde avsnittet av Kulturarvspodden får vi veta allt om upphovet till hemslöjdsrörelsen, hur hemslöjd kom att bli en stridsfråga i kvinnorättsrörelsen och om synen på manlig och kvinnlig slöjd.

Hör etnologen Linnea Persson berätta om allt detta och om vad hemslöjd egentligen är.

Den 22 maj klockan 16:00 öppnar portarna för utställningen Hallå Hemslöjd! Den kommer att visa en mängd föremål ur Norrbottens läns hemslöjdsförenings samling, donerad till Norrbottens museum.

Du kan lyssna på poddavsnittet via detta inlägg men vi finns även på iTunes, gå gärna in och prenumerera på vår podd, då får du automatiskt en påminnelse när nya avsnitt kommer ut.

Ha en fin lyssning om hemslöjdsrörelsen!

Vid mikrofon och tangentbord, Linnea Persson.

Källor:

Klicka här för bildspel

https://kulturmiljonorrbotten.com/wp-content/uploads/2018/11/s1a3_jc3a4rnc3a5lder-i-norrbottens-kustland.mp3

I det tredje avsnittet av Kulturarvspodden reser vi tillbaka till järnålder och de största arkeologiska undersökningarna som genomförts i Norrbotten sedan vattenkraftsutbyggnaden på 1950-talet.

Gäst är Frida Palmbo, en av arkeologerna som var med och ledde undersökningarna inför byggandet av Haparandabanan. Undersökningar som gav otroligt mycket ny kunskap om järnålder i Norrbottens kustland.

Du kan lyssna på poddavsnittet via detta inlägg men vi finns även på iTunes, gå gärna in och prenumerera på vår podd där, då får du automatiskt en påminnelse när nya avsnitt kommer ut.

Ha en fin lyssning om järnålder i Norrbottens kustland!

Vid mikrofon och tangentbord, Nils Harnesk.

Klicka här för bildspel

https://kulturmiljonorrbotten.com/wp-content/uploads/2018/04/s1a2_aareavaara.mp3

I det andra avsnittet av Kulturarvspodden reser vi 10 600 år tillbaka i tiden och den allra äldsta stenåldern, tidigmesolitikum. Vi besöker Aareavaara, en by omkring 3,5 mil norr om Pajala där arkeologerna Olof Östlund och Frida Palmbo vid Norrbottens museum hittade den hittills äldsta bosättningen i Norrbotten och norra Sverige.

Ett fynd som gav ett helt nytt djup för hela vår regions förhistoria och som skrev om den etablerade teorin om isavsmältningen i norra Skandinavien.

Du kan lyssna på poddavsnittet via detta inlägg men vi finns även på iTunes, gå gärna in och prenumerera på vår podd där, då får du automatiskt en påminnelse när nya avsnitt kommer ut.

Ha en fin lyssning om den allra äldsta stenåldern i Norrbotten!

Vid mikrofon och tangentbord, Nils Harnesk.