Avsnitt 42 Gustaf Vasa lade sig i allt. Han skrev brev om hur bonden skulle sköta sina bin, slakta sina får, ta in sitt hö och gräva diken. Ingen svensk kung har skrivit så många brev som Gustav Vasa. Breven flödade ut ur hans skrivkammare i en ständig monolog till folket. Han ville inte ha någon dialog, aldrig bli motsagd. De som inte lydde kungens befallningsliknande råd drabbades av hans vrede. Misskötta kronohemman (gårdar som hyrdes ut av staten) tog han själv hand om. Han var tyrannisk och oberäknelig, men samtidigt en av de få regenter vi haft som haft stora kunskaper om lantbruk.

Under sina nästan fyrtio år som kung var Gustaf Vasa ständigt misstänksam mot alla omkring sig. Flera av hans medarbetare – som tvingades fly eller hotades med stränga straff – tyckte att han var en brutal och hänsynslös typ. Han drog sig uppenbarligen inte för lögner, löftesbrott och mord. Hans sätt att samla på sig gods och guld visar på en stor girighet. När det kom till att skaffa sig ägodelar struntade han fullständigt i lag och rätt.

Gustaf Vasa stärkte statens makt. Han höjde skatterna och såg till att de drevs in effektivt. Han var skicklig på att skriva brev med hot och krav. Gustaf uttryckte sig slagkraftigt och med rå humor. Samtidigt var han försiktig, han klämde inte åt sina motståndare förrän han var säker på framgång. Gustaf Vasa var en ovanligt skicklig och listig politiker, annars hade han aldrig lyckats med att bygga det svenska riket. Regent i detta avsnitt: Gustaf Vasa 1523-1560.

Från Alf Henriksons fantastiska bok Svensk historia. Boken är utgiven av Albert Bonnier förlag. Vill ni komma i kontakt med mig: [email protected]