Vi tittar närmare på några filmer där mamman antingen uppträder som huvudperson eller som monster. Tomas försvarar diplomatiskt de som tycker att 2010-talets bästa skräckfilm är pretentiöst skräp och Lars fyller på med death metal-anekdoter - denna gång nästan helt utan poäng eller kuriosavärde. Vi pratar också om: The Guardian, Entombed, Left Hand Path, Cynthia Eller, The Myth of Matriarchal Prehistory, Of Unknown Origin, Den gamle och havet, Psycho, Fredagen den 13, Mama, The Usual Suspects, The Village, Sean S. Cunningham, Halloween, Victor Miller, John Carpenter, Bret Easton Ellis, Betsy Palmer, Adrienne King, Andres Muschietti, Guillermo Del Toro, Nicolaj Coster Waldau, Jessica Chastain, Game of Thrones, Zero Dark Thirty, The Conjuring, Javier Botet, Rec, Rosemary's Baby, Roman Polanski, Ira Levin, Piledriver, The Shining, Shelley Duvall, Stepfather, Stephen King, Cujo, John Ajvide Lindqvist, Låt de gamla drömmarna dö, Tindalos, Anders Fager, H.P. Lovecraft, Dagens Nyheter, Exorcisten, William Friedkin, The Entity, Hideo Nakata, Dark Water, Ringu, Ju-on, Koji Suzuki, Se7en, L'Interieur, Inside, Massacre, Necrophagia, Ils, Them, The Babadook, Jennifer Kent, Essie Davis, Ouija Board, Shame, The Bad Seed, Goodnight Mommy, Funny Games, The Other, A Tale of Two Sisters, The Burning, Danzig och Misfits. Nostalgi, löst tyckande och akademisk analys i en salig röra.