Martin Hedberg, moln och metaforer

(Episode in Swedish) Riksteatern har satt upp pjäsen Polarfararna av Camilla Blomqvist. Tre forskare befinner sig på den öde arktiska isen för att göra vetenskapliga mätningar kopplade till plast och klimat. Sakta går det upp för dem att det som från början var vardag med små problem växer till en mycket speciell situation.

I detta avsnitt samtalar jag, Martin Hedberg, med Isak Stoddard, forskare vid CEMUS vid Uppsala Universitet om klimat och om att vända ut och in på jordskorpan samt insikten om att livet i mångt och mycket handlar om förlust. Vad är värt att rädda och vad kan vi släppa taget om? Om frontallobens betydelse för människans förmåga att tänka långsiktigt.

Klimatet är en existensiell fråga. Vi kommer också in på språkets betydelse för att kunna beskriva och tolka världen omkring oss. Vad innebär "hållbar utveckling" egentligen? Är det en godispåse där man kan plocka det som passar sin verksamhet och på så sätt legitimera en kanske i grunden ohållbar verksamhet?

Klimatet som en moralisk storm där begreppet rättvisa kommer att bli alltmer centralt. Klimatförändringar orsakas främst av människor som är sist att känna av konsekvenserna, medan de som bidragit minst till skadorna är de som känner av konsekvenserna först och mest.

Kommer samhället att kollapsa? Vilka metaforer och berättelser skulle kunna hjälpa oss hantera situationen bättre?

Musik: Magnus Larsson.

Isak tipsar om Påvens skrift om klimat, miljö och ekologi Laudato Si.

Det första avsnittet handlade om pjäsen i sig, det andra om plaster. Det här är det avslutande avsnittet som alltså handlar om klimatfrågor.

 

(Episode in Swedish) Riksteatern har satt upp pjäsen Polarfararna av Camilla Blomqvist. Tre forskare befinner sig på den öde arktiska isen för att göra vetenskapliga mätningar kopplade till plast och klimat. Sakta går det upp för dem att det som från början var vardag med små problem växer till en mycket speciell situation.

I detta avsnitt samtalar jag, Martin Hedberg, och Marika Haeggman (Albaeco) med Marie Löf, miljövetare och ekotoxikolog vid Stockholms Universitet om plaster. Hur kan det komma sig att man hittar plaster i Arktis? Hur lång tid tar det att för naturen att bryta ner plaster? Varifrån kommer plasterna och vad skall vi göra åt problemen?

Musik: Magnus Larsson.

Marie tipsar om SIN List där man kan kolla kemiska föreningar.

Det första avsnittet handlade om pjäsen i sig.

Nästa avsnitt handlar om klimat.

Podcastserien är ett samarbete mellan BeyondOneDegree och Albaeco vid Stockholms Universitet.

Riksteatern har satt upp pjäsen Polarfararna av Camilla Blomqvist. Tre forskare befinner sig på den öde arktiska isen för att göra vetenskapliga mätningar kopplade till plast och klimat. Sakta går det upp för dem att det som från början var vardag med små problem växer till en mycket speciell situation.

I tre podavsnitt samtalar Marika Haeggman från Albaeco och jag, Martin Hedberg, kring pjäsen och några av de vetenskapliga frågorna som ligger till grund för att pjäsen sattes upp. Detta avsnitt handlar om konsten som uttryck för vetenskap. De två kommande podavsnitten handlar om plaster respektive klimat.

Medverkande i detta podavsnitt: Åsa Johannisson, regissör, Måns Lagerlöf, (tidigare) teaterchef och Anna Lundberg verksamhetsutvecklare. Myra Neander och Anita Nyman, skådespelare. Musik: Magnus Larsson.

Vi börjar med ett samtal kring vetenskap, konst och pjäsen.

Vår temporära studio, i vad som under samtalet framkommer är ett "skitfult rum", på Riksteatern. Martin Hedberg, Åsa Johannisson, Måns Lagerlöf, Anna Lundberg och Marika Haeggman.

Senare i avsnittet så går vi ner till repetitionslokalen och samtalar med två av skådespelarna, Anita och Myra.

Regissör Åsa Johannisson samtalar med skådespelarna Anita Nyman och Myra Neander kring scenografimodellen.

Pjäsen Polarfararna handlar om tre forskare som är ute på isen i Arktis för att ta prover av snö och is. De är metodiska och repetitiva i sina rörelser. De är ute på ett viktigt uppdrag. Expeditionen kostar resurser att genomföra och de upplever alla att de gör något stort och väsentligt för mänskligheten. Men de tar inga onödiga risker och de resonerar om hur Andrée-expeditionen misslyckades redan vid starten med sin luftballong när de skulle nå Nordpolen.

Men strävan efter att få ännu lite mer data och minska risken för kontaminerade prover gör att de flyttar sig längre och längre ut från den trygga plats de startade vid. Det finns saker som tyder på att de kanske inte borde göra så, men man kan ju inte veta säkert. Och de har de mest avancerade tekniska hjälpmedlen som finns att få tag på för att navigera rätt. Andrées brevduvor känns avlägsna. Men snart ska det visa sig att människan är sårbar och ensam även i goretex-kläder och med satelliter i rymden. Eller kanske till och med ännu mer sårbar, vi faller från en högre höjd.

Tillit till auktoriteter, naturvetenskapens landvinningar, personliga tillkortakommanden, ansvar, skuld, personligt risktagande, smutsiga pengar, rädsla, befrielse och insikter. Pjäsen berör många relationer, egenskaper och känslor. Ett genomgående tema är hur vi hanterar och fattar beslut under osäkerhet, när vi inte har tillräckligt med information, eller när den informationen vi har inte passar det rådande paradigmet eller vår uppfattning om hur världen ser ut och fungerar.

I föreställningen påminner de tre skådespelarna, expeditionsledaren Anita Nyman, hennes kuvade medarbetare Malin Alm, och den spontana och lite oerfarna doktoranden Myra Neander, oss flera gånger om att pjäsen bara är på låtsas. Som för att lugna oss så att det inte är en dokumentär vi ser. Jag tänker att föreställningen är en berättelse med många bottnar, liknelser och metaforer som referenser till kultur och saker som faktiskt har hänt vid expeditioner i den bistra, vackra och oförlåtande miljön i Arktis.

/Martin

Man kan dela in världen i de som har, och de som inte har, testat mikrofoner. Man kan göra andra indelningar också, men nu går linjen längs med en mikrofonkabel.

Om ni har varit i mikrofontestarträsket så kommer ni att känna igen er. Om ni inte varit där så kan det vara hög tid att få en inblick. Eller upplyssning (ja, det skall vara två s).

Så här kan det låta när man blandar nonsensprat med insikter.

När det gäller ljud så är det många saker som spelar in, mikrofoner, recorder, filformat, upplösning, efterbearbetning mm. Och framför allt akustiken i rummet där inspelningen sker. Och givetvis Vad man säger och Hur man gör det.

Det här med Hur är nog det mest intressanta. Hur man förhåller sig till lyssnaren. Den mentala inställningen, äktheten i monologen. Jag vet ju inte vem som kommer att lyssna eller vilken situation denne kommer att befinna sig. Men beroende på hur jag definierar och utför innehållet så kommer jag att "gå igenom" olika bra.

Nå, min sampling i podden handlar i det här fallet om fem mikrofoner och min relation till dem. För relationen till lyssnaren börjar med relationen till mikrofonen.

Lyssna helst med hörlurar.

/Martin

PS. Vill ni lyssna mer spana in podden Beyond One Degree. DS.

Den 8 mars 2018 hade Max Burgers ett seminarium i Stockholm. Man presenterade då sina ambitioner kring hållbarhets- och klimatfrågor samt en serie av nya vegetariska burgare. Jag var där och lyssnade samt spelade in seminariet.

Den här podden kom till på mitt initiativ efter ett seminarium som arrangerades av Solelkommissionen. - Jag var inbjuden som åhörare och temat för dagen var ganska ljust (metaforen oundviklig): Det går bra för solel och vi är alla överens om att göra ...

När en meteorolog möter en astrofysiker så handlar samtalet givetvis om... metaforer. I september 2016 träffade jag Bengt Gustafsson, pensionerad professor i teoretisk astrofysik vid Uppsala Universitet.

Jag gillar metaforer, dels för att de hjälper oss att förstå vår omvärld, men också för att de är fantastiska verktyg för att bygga berättelser. Och jag råkar veta att Bengt också är intresserad av metaforer.

Metaforerna används frekvent inom vetenskapen. Hur skall man annars kunna vare sig utforska, resonera eller kommunicera något som annars är för abstrakt för att förstå. Vad vore väl kemi, biologi och fysik utan metaforer? Svarta hål, strängteori, magnetfält, elektronskal, upkvarkar, DNA, virus, resiliens osv.

Jag tycker det är fascinerande hur vi använder simpla saker som bollar, gummisnoddar och vågor för att förklara hysteriskt svårfångade saker som elektronspinnresonans, synapser eller själva idén om hur vi bygger kunskap genom att foga samman tidigare förvärvad kunskap. Bengt menar att metaforer är en förutsättning för att lära sig något överhuvudtaget.

Bengt påpekar hur vissa ”självklara” metaforer kan betyda något helt annorlunda beroende på vem man är: I en fråga jag ställer till honom så talar jag om ljus respektive mörk framtid. Jag menar, underförstått, att den ljusa är bra, medan den mörka är dålig. -Bengt påpekar lite senare att han som astronom anser att det finns mycket positivt att säga om mörkret…

/Martin

Rob Hopkins tells us the story of how the Transition movement started and how he uses stories and innovations to paint possibilities and reposition the way we see ourselves in relation to nature and the future.

Rob has created the world-wide network of positive engagement he imagined to himself a more than a decade ago. People rebuilding local agriculture and food production, localizing energy production, rethinking healthcare, buildings, waste management and more.

Rob visited Sweden in October 2017. He was the keynote speaker at the annual meeting of the Swedish Transition Network, Omställningsnätverket, that took place in the town Växjö. After that he visited municipalities, universities, local entrepreneurs and transition initiatives in southern Sweden.

Rob is very inspiring. He knows about the problems we faces, but even so he manages to feed people with hope through his thinking and storytelling. He challenge the world to bring innovation, to imagine a thriving future and to try out things you didn’t think was possible.

Rob uses the water flowing through a forest as a metaphor for local economy. From a presentation in Örebro, Sweden.

He does it by telling stories about what other people have achieved, and by using vivid metaphors. He compares money and economy with rain in a forest. And imagines the Queen throwing bricks through his window because she might get pissed when Rob introduced a local currency.

Kevin Anderson once said: ”The largest obstacle is the human lack of imagination of what a better world would look like”.

In Robs words that is: "What if?, Let’s try!"

Punk had a big influence on Rob. The spirit of punk, if you don’t like the music on the radio, make your own. If you know 3 chords, form a band.

And in his 20’s he got a book about permaculture, and that's where he started to question the way we use energy and grow food. And eventually out of that grew the Transition movement.

This interview with Rob was recorded in Uppsala, October 10, 2017.

/Martin Hedberg

In this episode we meet Kevin Anderson, professor of Climate and Energy at the University of Manchester. Kevin talks about the widespread illusion that we can mitigate climate change within business as usual, small steps and some future technology. Instead the understanding that we have a carbon budget forces us to reduce the emissions of CO2 with about 10% per year, starting now.

He concludes that we have the scientific knowledge and technical solutions to move to renewable energy, but we lack the political, economical and cultural will to implement the systems at scale.

He is endorses the research of so called ”negative emissions” and geo engineering, but does not want us become dependent upon them.

He works on climate questions because we still have a possibility to avoid catastrophe, but he thinks we are about to choose to fail. ”Let’s not pretend it is not a choice”.

The conversation took place in Stockholm, February 20, 2017.

This episode differs somewhat from the others, as it is mainly in Swedish. It’s a recording of a talk I had for Klimatsvaret, the Swedish branch of Citizens Climate Lobby.

The talk was about Planetary radiation budget, our dependence upon the biosphere and moral in the form of equality and justice. But also briefly about Complex adaptive systems, innovations, leverage points, responsibility and feedbacks making systems resilient, or making them collapse.

I conclude that we need more of storytelling, and we need to move from ”I have…”, to ”WE have…” or ”WE can…”., That is being more inclusive and transform not only individuals or some companies, but whole societies.

After the recorded talk I give a brief introduction to CCL, Citizens Climate Lobby, how they work and their goal with the method Carbon Fee and Dividend.

If you want to know more about them please visit citizensclimatelobby.org and the Swedish branch klimatsvaret.se.

Feel no despair if you can’t follow my Swedish in this episode, the next will be in english.

/Martin