Med kriminella hälsningar

Ett avsnitt om den urholkade demonstrationsrätten, akademisk frihet, klimatkrisen och socialt arbete. Vad kommer att hända med socialt arbete, och undervisningen om socialt arbete, när klimatkatastrofen ökar i styrka? Annelie och Kristina putsar på sitt ganska mesiga rykte genom att träffa forskaren och klimataktivisten Jeannette Eggers och pratar med henne om ministrar som älskar en blodig biff, förändringar hos svenskt rättsväsende visavi klimatmanifestationer och om den svenska statliga olydnaden mot Parisavtalet som pågått under flera år. Annelie frågar sig om svenska Socialhögskolor står rustade att bedriva undervisning om det sociala arbetet under liknande krissituationer och Kristina blåljuger skamlöst och svarar ja. Och sist men inte minst pratar vi om att trots repression hjälpa varandra att känna agens och handlingskraft att protestera.

Åsikterna om 2026 års stundande val är många. Och sånt gillar vi i den här podden! Medan debatten flödar och demokratin svämmar över ägnar sig Kristina och Annelie åt fake news. Och det går bra. Riktigt bra. För enligt regeringen är ”läget gott”. Vad skulle kunna gå fel?

Hur hamnade vi här? I det här avsnittet gör vi som varje ansvarsfull samhällsmedlem gör när verkligheten känns som en svårgenomtränglig gyttjepöl: vi bjuder in en statsvetare och ställer frågor. Närmare bestämt om ett socialdemokratiskt parti som en gång i tiden ville bemöta brottslighet genom jämlikhet, välfärd och sociala reformer men som idag allt oftare talar om straff, fotbojor och hårdare tag på repeat. Är Socialdemokraternas (numer långvariga) förskjutning i kriminalpolitiken ett resultat av ideologisk övertygelse, strategisk triangulering eller en längre tids politisk identitetskris? Med oss för att reda ut det här har vi statsvetaren och professorn Ulf Bjereld som också kastar behövligt ljus över kriminalpolitikens dominans, Sverigedemokraternas inflytande, mittenväljarnas mytologiska status och om det fortfarande är möjligt att vinna val på något så gammaldags som en politisk vision om ett jämlikt samhälle. Så när Kristina helt oortodoxt varnar känsliga lyssnare försöker Annelie förstå hur Socialdemokraterna började låta som sin egen värsta debattmotståndare.

Ett bistert realpolitiskt avsnitt där vi pratar om hur ofta (sällan) fattiga människor har råd att äta, gå till tandläkaren eller köpa skor. Vi pratar också om hetsjakten på och vanföreställningarna om individer som mottar ekonomiskt bistånd och inte minst talar vi om den tvetydiga bokföring regeringen ägnat sig åt när man räknat på hur många det kan tänkas vara som inte är självförsörjande i Sverige. Vad tjänar man på att framställa en stor grupp människor som icke självförsörjande? Varför talar politiker om att pressa eller motivera människor att söka jobb via sänkta bidrag? Kan sänkta bidrag i sig självt skapa nya jobb? Allt detta och mycket mer ska vi tillsammans med vår expertgäst professor Torun Österberg reda ut när vi tar ett steg in i den desinformation overload som kringgärdar frågan om fattigdom.

I detta avsnitt drömmer sig Kristina och Annelie tillbaka till de gamla onda tiderna med stegling, halshuggning och uppspikning på påle på det kriminalpolitiska programmet. Ordning på torpet, tycker vi, och avfärdar idén om att kriminalitet kan ha sociala orsaker och därmed också bör behandlas med sociala insatser. I ett försök att framstå som både bildade och humanistiska går vi sedan ändå igenom de fem kanske största kriminologiska teorierna och diskuterar dess för- och nackdelar. Eller är det fyra teorier? I bildningen vi mottagit ingick uppenbart inte basala matematiska färdigheter på lågstadienivå men lyssnaren behöver inte oroa sig - vi har ju alltid och som vanligt TV-deckaren Barettas kriminologiska visdomar att luta oss mot.

I detta avsnitt antar podden en delvis annan karaktär. Kristina och Annelie startar ett Utbildningsministerium där folkbildningen sätts i högsätet och där frågor som är av avgörande vikt för välfärd och socialt arbete ska adresseras. I en vinglig resa från Södertälje och de pinsamheter som studenter på tekniska utbildningar gör sig skyldiga till, över bananer, luktsalt och symboliskt kapital, landar vi i ett försvar av progressiv omfördelning. Men varför har vi ingen gäst? Är gästen osynlig? Och vem är egentligen Leif?

Efter att Kristina och Annelie vilt gissat om hur det går till när barn exploateras på appar och sociala medier för gängkriminellas konfliktlösning, får vi besök av den mångåriga uppsökande socialarbetaren Namam Faraj, som arbetar direkt mot unga som löper risk för rekrytering till gängkriminella miljöer. Hon lotsar oss in i hur det rent konkret går till när barn och unga får uppdrag via appar eller krypterade chattar, hur barnen socialiseras in för sitt uppdrag och hon berättar om vad socialt arbete gör för att bromsa eller hindra att barn utnyttjas som engångsartiklar i konflikterna.

En hittills okänd radiokanal stör ut Med Kriminella Hälsningars inspelning och levererar häpnadsväckande och icke evidensbaserade nyheter om mer repressalier mot allt yngre, sedvanligt signerat regeringen Tidö. Kristina och Annelie söker tröst hos Socialstyrelsens manualer och håller på att alldeles gå ner sig i depression när en frälsare från väster oväntat dyker upp i form av Sara Andersson. Sara är en sociolog från Norge som - häpnadsväckande nog - inte bryr sig ett dyft om Tidöregeringar, manualer eller repression utan har valt att arbeta i segregerade områden med utgångspunkt i en tillit till klienten. Det kan låta gammaldags, det kan låta vänsterblivet, men det fungerar!

Kära lyssnare! I det här avsnittet bjuder vi med er på liten en resa genom regeringens senaste innovationer inom barn-kriminal-politiken. Nu kanske någon klok invänder och utbrister ”men BARNKRIMINALPOLITIK är väl ändå inte ett riktigt ord”? Jo – i Trygghetens nya tidevarv är det inte bara ett ord, det är ett helt politiskt fält! Ett område där barn inte längre ses som skyddsvärda utan som potentiella säkerhetsrisker med korta ben och Batmanryggsäck. Du får följa med Kristina och Annelie när de kavlar upp ärmarna, läser högt ur Läroplan för Förvar och Övervakning – LPfö 2025, och med sedvanlig satir (och en stor portion oro) frågar sig: vad händer när regeringen för säkerhets skull vill kunna ingripa innan barnet ens tänkt en brottslig tanke? För att inte helt förlora oss i dystopiska framtidsvisioner har vi med oss eminenta Erik Ulnes, politisk rådgivare på Rädda Barnen, som hjälper oss bena ut vad FN:s Barnrättskommitté faktiskt har sagt om barn i fängelse, varför remissinstanserna skriker ”nej” och om det finns något hopp kvar i barnrättens namn. Och här kommer en extra triggervarning för känsliga lyssnare – avsnittet kan innehålla spår av verkligheten.

Annelie och Kristina besöker medeltiden, som visar sig pågå mitt i svenska sexualbrottsdomar som genom listiga språkliga konstruktioner bestämmer vad ett idealt sexualbrottsoffer är för något och hur en riktig förövare beter sig. Dåliga nyheter för tjejer: ni kan fortfarande inte hänga vid bardiskar, ha kort klänning eller flirta med nån snygg kille. Iallfall inte om han sen våldtar er och ni söker upprättelse i svenska domstolar, för har ni klänning och har ni dragit i er en gin & tonic kan killen omöjligt vara skyldig. Men! Goda nyheter för killar: ni kan fortfarande spela dumma och hävda att ni inget fattar, för då kan ni nämligen omöjligt ha våldtagit nån. Vår gäst Sofia Orrbén, affilierad forskare i nordiska språk i Uppsala, tar oss på en deprimerande färd genom samtidens sexualbrottsdomar där samtyckeslagstiftningen gjort noll och intet avtryck. Fortfarande handlar domarna väldigt mycket om att fastställa vad kvinnor måste ställa upp på, och ytterst lite om att utreda vad män faktiskt gör. Eller uttryckt på ett annat sätt: vad kvinnor absolut måste förstå om sex, medan män slipper.