Allt började för ca 12 år med igångsättning av förlossningen i vecka 42+2. Barnmorskan började med att ta hål på fosterhinnan och fick nål i armen för dropp. Förlossning värkarna kom igång och efter ca 3 timmar fick jag ryggbedövning och då va det dags för krysta ut, efter några gånger kom barnet huvud ut men sen stannade min värkar och jag sa till barnmorskan att jag har inga värkar längre. Hon sa nu när du får liten värk så ska du krysta och hon skulle hjälpa till, värken kom och jag krystade, men den stannade direkt och barnmorskan håller på att dra ut barnet. Då föddes vår son. Under förlossningen berättade barnmorskan att barnet här mörkt och långt hår och långa ögonfransar. "Då händer det något som ska aldrig hända". Barnmorskan bad mig att gå på toa och kissa och min man hjälpte mig och vi hade dörren öppet och då såg jag att barnmorskan hade vårt barn och gick ut med honom utan att fråga eller säga något. Jag sa till min man att han ska gå efter henne och se vart hon tog vägen. När min man öppnar dörren så hör jag henne säga att jag skulle bara visa honom för mina kollegor. HELT SJUKT DET VA HEMSKT UPPLEVELSER. Efter läkaren kontrollen fick vi åka hem och efter en vecka upptäckte vi att han här spricka i nyckelben och den skulle läkas själv. Det var besvärligt att amma honom och han svettades och gick inte upp i vikt. Vi åkte till barnmottagning och där gjorde provtagningar, ultraljud och EKG och då kom beskedet att vårt son är född med ett allvarligt hjärtfel.