Vi vet att våld har rötter. Missbruk, våldsamhet och aggressioner föds man inte med; det blir till. Det är ingen medfödd ondska, utan ett resultat av en lång ekvation. Ibland uppstår våldet när trauman går i arv från mödrar och fäder till barn. Ibland till följd av egna svåra upplevelser: alienation, missförhållanden, övergrepp, ensamhet, fattigdom, flykt, krig. Ibland uppstår det under trycket från maktordningar och normer, som könsroller där män och kvinnor återskapas som varandras motsatser med tillhörande attribut och förväntade beteenden. Ibland uppstår det genom inlemmandet i kapitalismens institutioner – tjänstgöring som militär eller polis formar ofta våldsamma individer. Våldet kommer från erfarenheterna vi bär på och rollerna vi socialiseras in i och tvingas ta.

Att siffrorna för våld i nära relation är höga i ”auktoritära närmiljöer” är ingen överraskning. Kvinnojourer globalt vet att kvinnor som är utsatta för våld av en partner som är polis eller militär befinner sig i en högriskzon, det konstaterade bland annat Centre for Women’s Justice i England i sin rapport från 2020. Sverige är inget undantag. Ett våldsmonopol i arbetet riskerar självklart att skapa våldsbenägna individer i hemmet.

Ingen verkligt feministisk regering tillsätter fler poliser med mer befogenheter. Ingen som gör mer än påstår sig arbeta för kvinnors liv ägnar sig åt militarisering. Vi bekämpar inte mäns våld genom att underblåsa och förstärka de mest patriarkala våldsapparaterna som det kapitalistiska samhället skapat. Det är en total motsägelse. Det skrämmer mig att så få påpekar de konsekvenser som till exempel ett Nato-medlemskap kommer att ha för mäns (som utgör majoriteten av militären) psyken och allas vår våldsutsatthet. Militarisering, upprustning och auktoritära institutioner innebär våld som föder mer våld.

Trots att forskningen gång på gång påvisar ineffektiviteten av straff genomsyrar lag och ordning-tänket hela samhället. Även somliga feminister höjer den repressiva rösten och kämpar enformigt för den trygghet för kvinnor som grundar sig i att straffa och spärra in män. Jag vill utmana fängelsefeminismens logik. Vad skulle vi göra om vi inte fick lov att fängsla män? På riktigt. Vad skulle hända om vi bytte ut straff mot omsorg? Vad skulle hända om vi bytte ut isolering mot närhet?

När vi inser att en människa är våldsam just för att den lider, blir det väldigt svårt att motivera ytterligare lidande i form av straff. Min empati för våldsdrabbade kvinnor upphör inte när min empati sträcker sig utanför dem.

Text publicerad i Flamman, augusti 2022: https://www.flamman.se/michaela-larsson-omsorg-foder-omsorg-vald-foder-vald/

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.