Pallapodden

Sista Pallapodden

Polis, ambulans och Socialtjänst.

Vad händer när det blir riktigt våldsamt? Vad gör man som förälder? Vad får man göra? Vad bör man göra? Vad får man inte göra?

För att runda problemet med integritetsfrågan gälande våra barn har vi i det här avsnittet tagit ett lite ovanligt grepp när det kommer till berättarformen.

Älska & Palla❤️ /ida & karljohan

Vårdkarusellen

Hur funkar det?

Här sitter vi inte på någon objektiv sanning, men det här är våran resa så här långt.

Mat?!

Hur gör man med mat?

Det blir för mycket, eller för lite, för ensidigt eller så vill man bara äta på rummet.

Vi har nu haft typ alla mat greker man kan tänka sig, för oss är helt enkelt inget riktigt statiskt.

Men vad gör det, så länge det funkar.

Älska & Palla💟 /karljohan

När ska man hinna jobba?

Alltså på riktigt. Att vara minut/sekund behövd, då finns det väldigt lite utrymme till något annat. Men hur gör man då?

Idag pratar vi om jobbet, arbetsplatsen och hur man kan förhålla sig till att inte kunna prestera hela tiden.

Hur håller man ihop. När allt knakar runtomkring, när man är irriterad till bristningsgränsen, ledsen och förtvivlad. Hur pallar man då att vara en bra partner?

Leva eller bara överleva?

Går det att hitta en väg till att inte bara trampa vatten. Till ett liv i NPF-familj som inte bara är att stå och parera allt som slängs emot oss.

Går det att faktiskt leva?

Affektutbrott. Dom går hand i hand med ADHD och trotssyndrom. Jobbigt både för den som är mitt i det men också för alla runtomkring. Men som förälder, nära anhörig, skolpersonal eller om man är ideell i föreningsliv, finns det några knep?

Vi har arbetat fram lite strategier som funkar i vårat ganska extrema vardag.

Att vara syskon till någon som kräver mycket tid och energi från sina föräldrar är inte alltid roligt.

Vi som alla andra NPF föräldrar har tvingats tänka på det här ämnet.

Så här ser det ut för oss.

Semester. Lika omöjligt som nödvändigt. Att bryta upp vardagens rutiner för att som familj samla minnen och gemensamma upplevelser. Men funkar det som NPF familj? Och hur hanterar man den vardagliga balansgången när rutinerna ser annorlunda ut.