Avsnitt 201 Den nittonde juli 1870 förklarar Frankrike krig mot Preussen. Mindre än två månader därefter, den 2 september, kapitulerar armén och Napoleon III, som lett armén, tas till fånga. När det står klart att kejsaren kapitulerat utropas republiken och en ”nationalförsvarsregering” tillsätts.

Minnena och erfarenheterna från Franska revolutionen och resningarna 1815, 1830 och 1848 tornar redan från början upp sig; etablissemangets rädsla och misstänksamhet gentemot ”massorna” och arbetarnas och de radikalas erfarenheter av svek och repression bildar en mörk klangbotten för de händelser som följer. Den tyska armén (Frankrikes motståndare består inte enbart av Preussen, utan även staterna i Nordtyska förbundet och stater från södra Tyskland, bland dessa Bayern.) rycker vidare in i Frankrike. Dock inte utan att möta motstånd. Kriget blir snart nog av det totala slaget, vilket får Bismarck att utropa: ”Det kommer att sluta med att vi skjuter ned varenda manlig invånare”. Den 18 mars sänder nationalförsamlingen trupper till Paris för att avväpna Nationalgardet, bestående framförallt av arbetare som slagits mot tyskarna under belägringen. När soldaterna konfronteras med nationalgardister och en större folkmassa lägger flertalet av dem ned vapnen.

Åtta dagar senare går mer än 229.000 parisare till val för att rösta fram ett styrande råd. Den 28/3 utropas Kommunen. På den korta tid som står den till buds hinner kommunen skilja kyrkan från staten, genomföra skattelättnader för arbetare och andra, införa en milis istället för en stående armé, lägga grunderna för ett socialvårdssystem, ge arbetarna rätt att ta över fabriker vars ägare flytt, införa bestämmelser rörande de valda rådsmedlemmarnas löner som stipulerar att dessa skall ligga på samma nivå som för en arbetare, förbjuda nattarbete för bagare, tillsätta flertalet positioner inom kommunen genom val istället för utnämning. I början av april börjar den av nationalförsamlingen valda regeringen, stationerad i Versailles, vidta militära åtgärder mot Kommunen. Redan inledningsvis är metoderna brutala och skoningslösa: De som tillfångatas av regeringstrupperna skjuts utan dom och rannsakan. Brutaliteten slår ut i full blom när trupperna når innanför Paris murar; under la semaine sanglante, ”den blodiga veckan” (21 – 28/5 1871), och de efterföljande dagarna dödas c:a 10.000 parismedborgare. Dessutom arresteras 38.000 och 7.000 blir deporterade, flertalet till Nya Kaledonien i sydvästra Stilla havet.Tack för att du/ni lyssnade på avsnittet. Vill ni få kontakt med mig. [email protected]

 https://sv.wikipedia.org/wiki/Pariskommunen

 https://sv.wikipedia.org/wiki/Borgare 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Nationella_f%C3%B6rsvarsregeringen