Maria Eriksson har gett sig på ett försök att under ett år enbart leva genom delningsekonomi. Hon hyr ut sina sovrum och sover själv på en madrass på golvet, hon samåker och låter främlingar låna hennes toalett. Hur kom hon på den här idén? Och vad kan en vanlig konsument lära sig av hennes experiment?

Du såg den här filmen, därför kommer du också att gilla denna! Så låter ofta de rekommendationer vi konsumenter får från filmsajter, streamingtjänster för musik och bokbutiker på nätet. Men till vilken hjälp är egentligen de algoritmgenererade rekommendationerna vi får? Kan det i själva verket vara så att de, mitt i det digitala överflödet, gör oss till mer trångsynta kulturkonsumenter?