Ett riktigt spretigt avsnitt, som på den gamla goda tiden när ingenting nånsin var uppstyrt. Dilan ventilerar halvfärdiga tankar om att sluta använda ordet 'gud' samt analyserar den svenska folksjälen utifrån gamla sagor. Moa har (inte på grund av förra avsnittet) kollat in preventivmedel och känner starkt inför detta, nästan lika starkt som inför detta samhällsproblem: psykologers inredningssmak.